onsdag 18 juni 2008

Kulturkofta, tack

En vän skickade bilder från vår senaste kompisträff.
Det borde hon inte ha gjort.
Man kan bli struken från kompislistan för sådant.
Jag såg inte bara ut som om jag var begåvningshandikappad. Det är jag van vid. Men jag brukar inte se smällfet ut. Det gjorde jag nu.
Fet, utvecklingstörd, gammal och ovårdad.
Right!

Min första impuls var förstås att åka hem till henne, bränna ner hennes hus och på så sätt utplåna alla bevis.
Men det är långt.
Och då skulle jag behöva tanka bilen.
Och köpa bensin i en dunk.
Eller hur man nu gör, när man ska bränna ner hus.
Lät jobbigt, ju.

Så istället bestämde jag mig för att angripa en del av problemet. Förr fungerade det att låta håret växa vilt, gå utan smink och ta på sig det som låg närmast i hyllan.
Nu - ingen bra idé.

Så idag gick jag till frisören. En förfärlig, gapig människa som tycker väldigt mycket. Men hon är billig.

Hej, beskrev jag inte 99 frisörer av 100 där? Jo minsann. Snyggt.

Klippte mig i en prydlig page och gick tillbaka till jobbet.
Fick syn på mig själv i helfigursspegeln i hallen och insåg; jag har förvandlats till en kulturkofta.

Jag ser ut som en typisk medelålders kulturintresserad tant. En sådan där som står och dricker rödvin på premiärer. Med fläckiga tänder och underligt glänsande ögon.
Fan, jag kommer att börja gå på vernissage.
Köpa tunikor från Marimekko.
Gå på poesiuppläsningar på biblioteket.

Hoppas att jag får kul.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Du följer teorin om generiskt utseende dvs alla i Maud Olofssons ålder ser ut som Maud Olofsson

DDT sa...

Inte alls. Somliga ser ut som Madonna. Vad som bekymrar mig är jag är betydligt mer lik Maud.

Anonym sa...

Så sant - en del ser ut som Madonna men man kan "trösta sig" med Abraham Lincolns ord: Gud måste ha gillat vanligt folk annars skulle han inte ha skapat så många.

DDT sa...

Det är förstås en liten tröst.