Den kassa gårdagen kröntes av det uppenbart stupida beslutet att ta mig runt 8 kilometer tillsammans med min träningskompis.
Lite regn och hagel har ju ingen dött av...
Efter 150 meter dog jag visserligen inte, men jag började önska att jag skulle göra det. Sedan var de resterande 7850 metrarna en ren plåga. Springa var det inte tal om. Lite joggande, mest promenad och vår sämsta tid på evigheter.
Det där stordådet att springa hela mardröms-två-och-en-halvan känns vääääldigt långt borta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Kämpa på bara. Vi ger oss inte.
Hälsningar från Hjo!
Du har rätt. Det är ju faktiskt en massa tid kvar på det här året. Vilken dag som helst blir det säkert lättare.
För ca ett halvår sen snabbgådde jag varenda morron på en runda från mig till golfbanan. Det är ca. 7 km. Jag gådde varenda morron, kände mig så otroligt glad och nyttig... sen kom den här s.k. vintern emellan. Den med allt annat än vinter, men med blåst och regn och storm och orkan.
Kan det möjligtvis vara så att vädrets makter tog över? Eller kan det vara så att jag är så slö att jag skyller allt på vädret?
De som gissar rätt får en extrarunda i motionsrundan. Ni andra borde få minst tio skraplotter.
Nu har du ju gjort det passet, bara resten kvar ju!
Markattan
Småländskan - jag vill verkligen inte vinna en extrarunda i motionsspåret. Så jag gissar på att området mellan dig och golfbanan numera frekventeras av kriminella motorcykelgäng, vildsinta vargflockar och brännmaneter. Vem vill snabbgå under sådana förutsättningar.
markattan - Minsann, du har rätt. Bara 96 pass kvar. Alltid något.
Skicka en kommentar