Ett steg på vägen.
Här har jag byggt mig lite extra arbetsyta, med hjul på ena sidan så att man kan flytta bänken dit man behöver den.
Får man vara lite mallig för att man har ritat, byggt och målat den alldeles själv?
Hoppas det, för jag är så nöjd att jag nästan ramlar omkull.
Nu ska jag bara fylla hyllorna med prylar och skräp så att jag känner mig som hemma.
Eller så försöker jag låta bli.
tisdag 6 januari 2015
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Wow! Bra gjort!
Snyggt!
Markattan, lite grön...
Jösses, du snickrar ju som en hel karl! Kunde inte gjort det bättre själv!
Du SKA vara MYCKET mallig! My God, du är ju awesome!
Wow! :) Du kan tillverka och sälja ju! Jättefin!
Håller med Agneta och ställer mig först i kön för att få köpa en sån! Jäkligt imponerande må jag säga. Var mallig hur länge du vill.
Jösses, snyggt!
Ritning tack :-)
JÄTTEsnygg!
chrissan - tack!
Markattan - tackar. Själv är jag lite ljusrosa om kinderna efter allt beröm här.
renee - nu ser man ju inte riktigt hur jag har slarvat med spacklingen, skruvhuvuden, färg som har runnit lite... Men på lite håll ser den ju okej ut.
i will - awesome? Iiiih, det gillar jag att tänka mig att jag är. Fast det är minsann inte ofta jag känner mig sådan.
agneta - njaaee... med tanke på att det tog mig sju månader så tror jag inte att det skulle bli så lönsamt. Visserligen gick 6 utav månaderna åt till att låta alla delar ligga i en hög på golvet i köket, men ändå!
singelmamman - snäll du är! Men jag lovar att du får en snyggare och billigare om du går till Ikea.
fru venus - alltså mina ritningar... jag tror att man måste ha tillbringat några år i mitt huvud för att förstå dem.
jenhes - STORT tack.
Men vad duktig du är!
ingrid - tack. Efter alla dessa fina kommentarer känns det faktiskt värt allt jobb och alla svordomar. Jag är inte direkt någon superbegåvad snickare.
Skicka en kommentar