Jag och världens fulaste träningsskor (på allvar, vem tycker att neongrönt och lila är en snygg kombo) var faktiskt ute och lufsade runt i skogen två gånger under helgen.
Nu skulle jag gärna vilja säga att det var skönt.
Men det var det inte.
Jag skulle också vilja säga att jag har blivit snabbare.
Men det skulle vara ljug.
Det hade ju åtminstone varit skönt att kunna skriva att jag kände mig motiverad och peppad av tanken på att bli snabbare, starkare och uthålligare.
Men det hade också varit att fara med osanning.
Den enda anledningen till att jag sprang var att jag frös.
Det gick över efter ungefär 300 meter.
Sedan var resten en svettig plåga.
måndag 18 maj 2015
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Men du gjorde det! Bravo!
Jag gjorde det. Det är ju sant. Jag tackar och bockar.
Det är lätt att hitta dig med de där skorna, om du springer bort dig alltså.
Jag misstänker att de syns från rymden. De där nya satelliterna lär ju lätt hitta mig om jag råkar vilse. Känns tryggt!
Skicka en kommentar