torsdag 26 mars 2009

Synd att det är försent

Det råder ju inte precis någon brist på medelålders skådespelerskor.
Det är synd.
Jag har uppenbarligen talang.

Tänk:
Oscarsstatyetter
Guldpalmer
Grammysar.

Min talang är garanterat av den digniteten.

Idag talade min pipigaste arbetskamrat om för mig att jag hade ett så fantastiskt jämnt humör. Jag var ju alltid glad och positiv till allt. Vad man än frågade mig var det ju aldrig några problem.

Vahetteresaru?

Dramaten?
Kan det vara en trevlig arbetsplats, månntro?

5 kommentarer:

Anonym sa...

Men där kan jag göra dig sällskap1 Jag får höra ibland att jag verkar så lugn i stressade situationer hahahahahahaha they know nothing =)

Anonym sa...

Go For it!

DDT sa...

Jamendåså! Då säger vi det. Vi knallar väl upp, knackar på och talar om att det svenska skådespeleriets framtid är här. Gissa om de kommer att bli överraskade. Men glada. Svenska skådespelare suger ju purjo!

Anonym sa...

MMM ett fint sällskap i form av Persbrant och andra lugna personer. Blir nog jättebra tror jag

DDT sa...

Jag kickar Persbrandts rumpa! Jag har inte glosögon och talar inte i utbrott.