I dag var jag ute och letade badrumsmatta på lunchen.
Hujedamig, säger jag bara.
Är det bara jag som fäller hår och klipper naglar i badrummet?
Jag antar det.
För om ni andra gör så känns det väldigt läskigt med alla dessa väldigt lurviga mattor.
Men det är säkert bara jag.
Nå, utan matta bestämde jag mig för att äta lunch.
En snabb sådan.
Mattletning i 10 butiker tar sin tid.
Men plötsligt när jag sitter där och äter känner jag något väldigt konstigt.
Mina byxor sitter väldigt obehagligt.
Det känns som om jag har en stor knöl i midjan.
Först när jag känner efter lite diskret kommer jag på vad det är.
Stegräknaren.
Just det, ja.
Jag hade ju börjat ett nytt liv.
Så trevligt att komma på det på McDonalds när man sitter och doppar sina pommes i bearnaisedip.
Att hålla diet vore mycket lättare om jag hade en hjärna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag antar att det var låååååååångt till Donken.
Många steg?
Visst då?
Åh... macdonalds.... Nu blev jag sugen på fett och socker.... Mmmm...
Nej nej, tänk sushi, tänk sushi!
Återstår att se vilken hjärnhalva som vinner idag. När jag jobbar kväll.
grynet - vääääldigt långt faktiskt. Säkert 700 steg! Eller två pommes. Styck alltså, inte portioner.
stort och smått - det är konstigt att det ska vara så svårt att bli sugen på sallad. Mig veterligen har det aldrig hänt!
Skicka en kommentar