I lördags insåg jag att det nog var något år sedan jag såg mig själv bakifrån.
Hujedamej!
Det var som att upptäcka en ny kontinent.
Typ Afrika.
När man väntar sig Gotland.
När dök det där arslet upp?
Eller ner, kanske man ska säga?
För det var inte bara gigantiskt.
Det satt på en helt annan plats än jag mindes.
Typ strax ovanför knävecken.
Stiligt...
Men det blev ett par nödjeans i alla fall.
Nu behöver jag bara 15 tunikor också.
Som går ned över eländet.
Det är dyrt att spegla sig.
Det misstaget tänker jag inte göra om på länge.
Lyckligt ovetande ska i framtidien bliva min melodi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Men det blev ett par jeans alltså?! Inte illa! Grattis till det! Försök att glädja dig åt det och förträng vad du upptäckte....
Hm, så ÄR du säkert jätefin! :)
Rolig i alla fall. *fnissa*
Ja jösses, har du inte lärt dig någonting!?? Hur kunde du ens komma på tanken att kolla in baken?
Lova - LOVA - att du inte gör om det! Och grattis till nya jeansen!
:-)
Jag säger bara en sak:
Mysbyxor med resår.
Jag gråter. Inte för dina jeans skull eller din bak. För min magsjuka, men innerst inne är jag glad. Lite effekt bör det väl ha på kroppsformen.
Så du befinner dig också i tunikedepressionen?
Ser förjävligt ut utan tunika (ja, med t-shirt eller annat som inte går ner över rumpan) och det ser förjävligt ut med, eftersom man ser ut att vara gravid alt ännu tjockare än man är.
Som grädde på moset finns det inga snygga tunikor att köpa. Alla är fula! =(
stort och smått - jag försöker, men det går sådär. Om någon vecka eller så kanske jag har lyckats glömma...
T - det är faktiskt inte såå roligt att VARA jag, alla dagar
syltan - jag lovar på heder och samvete med tio fingrar upp till gud (vad det nu betydde?)
knaada - word!
singelmamman - men stackars! Hoppas att du blir smal, blek och intressant åtminstone. Annars är ju denna plåga helt bortkastad.
nilla - genialt!
Förlåt, jag skrattar, och jag kommenterar aldrig här eftersom jag är blyg, men det här var nog det roligaste inlägg jag har läst på jävligt länge!
Tack snälla du.
Konstigt, blyg är det sista man skulle tro att du är när man läser din blogg. Om samma sak hade gällt min blogg så hade jag varit smal, energisk och ung. Fast det skulle förstås funka för mig...
..jamen du vet hur det är: i bloggen kan man vara kaxig och ta plats. IRL så måste man vara tyst och uppföra sig.
Jag vet! Jag är ganska timid IRL. För övrigt tycker jag att människor är bäst på bio!
Skicka en kommentar