Första gången vår fröken frågade vilka av oss som kunde läsa, räckte jag ivrigt upp handen.
Varför? Det kan man verkligen fråga sig.
Jag kunde nämligen inte alls läsa.
Jag hade vägrat att lära mig hemma.
För det ville jag spara till skolan.
Så att det inte skulle bli tråkigt att gå där.
Men när fröken frågade räckte jag ändå upp handen.
Klart att jag kunde läsa.
För nu hade jag ju börjat skolan.
Och gått där i säkert två eler tre dagar.
Så, nu borde jag väl kunna det.
Fatta hur förvånad jag blev när det var min tur!
Där någonstans uppstod min första besvikelse över hur skolan fungerade.
Fler skulle följa...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hahaha!
Ja jösses så mycket besvikelse det ryms i en skola! Och i ett skolsystem.
Precis. Det visade sig ju att samma problem uppstod med nästan alla ämnen. Utom matte. För det fattade jag av någon outgrundlig anledning. Åtminstone ett tag. Sedan blev jag sifferblind.
Skicka en kommentar