onsdag 19 januari 2011

Äsch...

Det nya året lever inte riktigt upp till förväntningarna.
Inget har blivit bättre!
Det har redan gått nitton dagar och jag är fortfarande inte ett dugg lyckad.
Eller smal.
Eller rik.
Eller... något annat.

Lite förstoppad kanske, men det kan jag inte minnas att jag tog upp i mina nyårsplaner.

Jag borde kanske lära mig att lägga band på mina förhoppningar?
Komma med lite mer ödmjuka önskningar?
Okej då.
Då önskar jag att jag kan klara mig genom morgondagen utan att doppa skärpet till min kofta i toaletten när jag ska gå och kissa.
Det skulle vara en förbättring jämfört med idag.
Absolut!

7 kommentarer:

Camilla sa...

Man får med andra ord vara glad för det lilla?!
Hoppas du får en fantastisk dag imorgon.

Lippe sa...

Så du hade inte förhoppningar om förstoppningar??
Eller skärpdopp...
Önskar dej lycka till med morgondagen!!

Singelmamman sa...

Jag vet inte det jag, skärpdopp känns ganska stort. Ungefär som att inte tappa nycklarna i toan.

XXX sa...

Va? Har du midja så att du kan ha skärp? Orättvist!

Pinglan sa...

Åh, vad äckligt att doppa skärpet!! Ha ha.. Hoppas du lyckas undvika detta idag! Kram

DDT sa...

Camilla - tackar! Jag klarade dagen utan dopp.

Lippe - tack. En dag utan skärpdopp är en bra dag. Om man är jag. Och det är man ju.

singelmamman - åh, det har jag inte gjort på länge, faktiskt. Tack för att du påminde mig.

hemska tvillingen - hahaha. Nog! Nej, det är knutet i ryggen på den oknäppta koftan. Så klart.

melinda - tack. Jag lyckades. Jag försöker att förnya mig och göra nya misstag varje dag.

Anglinder, förstås! sa...

Får hoppas du doppade skärpet innan du kissat, åtminstone känns det bättre, att veta att det är så.

På tal om sådana anekdoter, som man gärna skrattar åt, så pendlade jag en gång i tiden ihop med en restauranglärare. Hans berättelse på hemvägen: Idag var en hemsk dag, dels skällde jag ut en elev inför våra lunchgäster, dels spillde jag sås på mina skor när jag skulle hjälpa till att servera..

Kompisen jobbade som hovmästare, när det gällde lunchserveringen, och som lärare, när det inte fanns några gäster där, du begriper säkert.

Och som hovmästare spiller man väl knappast sås på sina, blankpolerade svarta skor....

Ett litet minne som förnöjer!