onsdag 14 juni 2017

Iiiiiiih! Rysningen....

Alltså, känslan när man efter duschen upptäcker något stort, svart, tillplattat, med ett orimligt antal ben på duschgolvet, den känslan är inte mysig på något sätt.

Jag har alltså duschat tillsammans med en jättespindel och lyckats trampa ihjäl den samtidigt.

Jag kommer att ha gåshud fram till nästa vecka.

12 kommentarer:

* Snigel * sa...

Herreguuuud, jag blir alldeles kallsvettig bara av att läsa om det!!! För att inte tala om hur det börjar krypa överallt på mig... *ryser*

DDT sa...

Snigel - Jag veeeeet! Frågan är hur jag kunde missa den? Tänk om det händer igen? Kan den ha suttit inne i takventilen och hoppat ned på mig när jag duschade? Gör spindlar sådant? Det här har gjort värre saker för min lust att duscha än den där scenen ur Psycho..

reneesfotoblogg sa...

Jorå! Det finns hoppspindlar! Moohaaaa!!!
Men skämt åsido, det är väl en av de saker jag inte är rädd för. Fast det är så klart, när jag upptäckte en fågelspindel i sovrummet (på Trinidad) då stoppade jag in myggnätet djävligt väl under madrassen kan jag säga. För övrigt har jag orm- och älgfobi samt en väl inarbetad fobi för nummer tvåknölar som uppstod under min "egenföretagartid". Och ja, man får be dom dra åt helvete så det ryker ur öronen på dom!

September sa...

Jag tycker synd om spindeln (också), stackaren.

DDT sa...

renee - ja men tack för de mardrömmarna! Fågelspindlar.... Jag hade ALDRIG vågat somna. Och skulle det vara absolut nödvändigt att påminna mig om hoppspindlarna= VA?

September - Nu tycker jag faktiskt att vi alla borde enas om att det absolut var mest synd om MIG i den här situationen. Jag kanske har blivit traumatiserad för all framtid. Han blev bara lite platt. Tänk om jag aldrig mer vågar duscha? Ok, då kanske det blir allra mest synd om omgivningen.

Markattan sa...

Usch! Men jag står ut.
Däremot klarar jag icke ormar, snokar eller råttor.
Minns en bloggare som publicerade en bild på en orm vid en brunn.... Hua

Men mest synd om dig den här gången.

Markattan

Småländskan sa...

Spindlar "går an" tycker jag. Numera är de ovanliga hos mig. Däremot ormar!! Spelar liksom ingen roll var jag befinner mig på våren och sommaren, nog f-n visar de sig! Nu har det gått så långt att jag vägrar skogspromenader. De är ju alltid där jag är!
Bor i ett område med ganska många flerfamiljshus, ligger ett dagis (ja, jag vet att det heter förskola) 50 m härifrån. Finns ett litet skogsområde, en fotbollsplan och andra grönområden, där de små snuttarna vistas till och från. Jag genar nästan varje dag igenom lilla skogen och naturligtvis har jag stött på de ormlika varelserna. Snackade med en fröken (ja, jag vet att de heter pedagoger), sa vad jag sett, berättade att det troligtvis var en hel svärm av dem, eller ormbo, eller vad det heter. Ville inte skrämmas, ville bara berätta, för de där små snuttarna med gula västar de snubblar på, ränner ju omkring i hela skogsområdet.
Och jodå, det visade sig att jag hade rätt. Några av dagisfröknarna hade tagit en extra koll.
Numera har nån kunnig från kommunen varit här, sökt av området och nu verkar det som det är ormfritt.
Vet de där förbannade ormarna att jag bor här, att jag har fobi, att jag nästintill dör när de visar sig? Vet de att jag har världens mardrömmar om dem, kan se och uppleva dem om nätterna?
Om inte, då är det nån/nåt annat som spökar för mig. För där jag är, där är ormarna!

Småländskan sa...

Och minns nån här, om "nån" är tillräckligt gammal, de där naturfilmerna man såg på tv då det fanns två kanaler? Jan Lindblads naturprogram, ormarna, allt det hans filmteam visade. Gissa vem som efter dem hade mardrömmar, stod upp i sängen och skrek? Länge sen nu, men den finns fortfarande där, den där otroligt, hemska ormfobin! Samtidigt som jag inte kunde sluta att titta!

DDT sa...

Markattan - ormar i brunnen? Men vad läser du för bloggar egentligen? Du borde verkligen hitta bättre platser att vistas på. Skönt att vi är överens om "synd-om-fördelningen" här, det känns väldigt bra.

Småländskan - "Nån" minns absolut Jan Lindblad. Det var min favorit när jag var liten. Fast jag fick ju inga mardrömmar. Jag fick ett drömyrke... som jag tyvärr aldrig lyckades få. Jag blev varken veterinär eller naturfotograf. Synd ändå.
För övrigt tycker jag att det var bra att du varnade pedagogerna på förskolan (jag har efter mycket skäll från pedagoger som minsann inte "pysslade" utan "SKAAAAPADE" tillsammans med barnen, lärt mig att vara noga med terminologin). Kombinationen små människor som trillar överallt och huggormar är nog inte speciellt lyckad.

Småländskan sa...

Jag vet precis! Snackade med en liten tulta häromdagen, frågade nåt om "fröken". "Höddududu (ja, så säger man i Småland) det heter inte fröken, det heter peggagooog ju". Så klart det heter. Dumt av mig.
Mitt barnbarn gick på den här FÖRSKOLAN, som ligger 50 m från mig och då var det ingen som reagerade när jag kallade pedagogerna för fröknar och förskolan för dagis. Och pyssla, herregud alltså, som jag avskyr att pyssla. Var på en julpysselkväll på barnbarnets förskola och jag blev genomsvett när jag skulle göra en garntomte. Barnbarnet gick till sin pedagog och frågade hur man skulle göra, hon svarade "fråga din farmor, hon kan så klart". Stackars barn alltså. Idag skrattar vi åt det, både barnbarnet och hans pappa, min son alltså. Alla vet att jag avskyr pysslande, men älskar att måla, teckna, skriva, layouta.
Oavsett, det jag sett och vet om pedagogernas jobb med barnen, det är helt fantastiskt.

DDT sa...

Småländskan - Förväntas man kunna göra garntomtar? Vem kan sådant? Det har inte ingått i någon kurs, utbildning, linje eller program som jag någonsin genomfört. Var är det meningen att man ska få sådan kunskap ifrån? Mystiskt!

Smultronblomman sa...

Ojsan! Inte favoritupplevelsen precis.