Jag gillar landet, men jag blir alltmer osäker på landet gillar mig.
Inte nog med att allt som biter, sticker och suger blod ser mig som en vandrande buffé och att varenda växtätare i trakten betraktar mina odlingar som en ät-så-mycket-du-orkar-restaurang - nu kommer naturen och stör mig när jag sover också.
Igår var natten äntligen lite svalare.
Korsdraget genom mina myggfönster var nästan lite kallt. Det gick till och med att ha ett tunt täcke på sig. Underbart!
Tills jag vaknar av att något brummar.
En fluga? Men brukar de verkligen låta så högt?
Nej, så klart inte. Klockan är 4.05 och en stor geting snurrar runt alldeles ovanför mitt huvud.
Okej, ingen jättekatastrof. 10 minuter senare har jag med hjälp av ett glas och en receptbroschyr från Arla förpassat getingen till utsidan av huset.
Dags att somna om.
Fast då börjar jag ju tänka.
På mina myggfönster.
Och hur effektiva de faktiskt är. Inte en chans att en geting har tagit sig in den vägen.
Så. Jag har alltså ett getingbo i någon av väggarna. Igen. Och kan alltså kallt räkna med att det när som helst kan dyka upp vilsekomna getingar i sovrummet.
Vad bra jag kommer att sova nu.
Verkligen!
4 kommentarer:
Tycker att det verkar som landet och de bofasta där älskar dig väldigt mycket.
Markattan
Håller tummarna för att den for vilse dagen före och att det inte är en hel flock
Åh. Jag har inte tittat här på ett tag och nu kan jag förstås inte komma på något bra att skriva till dig. Men så klart följer jag ditt vidare skrivande mitt i ditt kaos.
markattan - Jo, vissa delar av naturen verkar älska mig på samma sätt som jag älskar bacon. Men jag är inte säker på att det är en bra grej.
botant - din förhoppning verkar ha slagit in. Hittills har jag inte sett några fler inomhus.
tigerlilja - Det finns ju aldrig något bra att skriva, så tänk inte på det. Att du skriver något känns fint. Gott att du vill fortsätta läsa. Jag behöver lite sällskap i det här.
Skicka en kommentar