måndag 19 maj 2008

Mitt liv som odlare

Hobby som sagt.
Det går så där. Mitt intresse för krukväxter är mycket begränsat. Min förmåga att ta hand om dem är ännu mindre.
Men en hobby ska man ju ha. Någonstans, någongång måste jag ju kunna hitta något som intresserar mig.
Så nu odlar jag. I mitt köksfönster växer diverse saker som jag har ätit under våren.

Nej. Jag har inte planterat bajs. Inget i köksfönstret har passerat mitt matsmältningssystem. Jag pratar kärnor.
Paprika
Chili
Piri-piri
Vattenmelon

Ämliga, eländiga små plantor. Ser självmordsfärdiga ut. Men jag ger inte upp. Kanske blir det roligt när som helst. Jag hoppas det. För nu har jag även investerat säkert tjugo spänn i tomatfrön. Herregud, det var ju som att köpa knark. Ett pyttelitet kuvert som visade sig innehålla exakt 6 mikroskopiska frön.

Hade jag råkat nysa skulle alla varit borta och garanterat aldrig återfunnits.

Jag hoppas att det blir roligt snart!

2 kommentarer:

Anonym sa...

hoppas du inte snortade i dig tomatfröna nu när du går i knarkdrömmar. Och om, var vänlig tala om ifall det funkade!? Kanske kan vara ett billigt ekologiskt och vegetariskt alternativ, nu i dessa medvetna tider? Och tja, jag skulle även vara nöjd med en tomatplanta i skallen istället för fetvadden jag har där numer. Dessutom håller fetvadden på att sprida sig till andra delar av kroppen!!

Anonym sa...

Hela mitt skelett är inlindat i lager på lager av fetvadd.
Är du galen? Snorta tomatfrön? Vad ska jag då ha för hobby?