Idag hade jag mina nya jeans för första gången.
Med tunika, mind you.
Ingen kommenterade detta.
Jag upprepar; INGEN.
På en normal arbetsplats skulle detta förstås vara vardagsmat.
Men där jag jobbar brukar ett nytt sätt att kamma luggen väcka uppmärksamhet.
Minsta lilla shoppingpåse töms och granskas.
I detalj.
Så nu är frågan, har jag passerat den där mystiska barriären då kvinnor plötsligt blir osynliga?
Eller var det ful-frisyr-syndromet?
(För er som inte känner till detta syndrom kommer här en kort förklaring. Detta är den mystiska tystnad som uppstår när någon har klippt sig sällsynt oklädsam frisyr. Man stirrar på den nyklippta, inser efter ett tag att man nu stirrat alldeles för länge för att kunna låtsas som ingenting och kläcker ur sig: Du har klippt dig? låååång plågsam paus medan man söker efter ord. Vad annorlunda det blev. Men fint.)
Jag har fortfarande inte bestämt mig för vad jag hoppas på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Hahahahaha!!! Aj. Jag kom precis på hur det känns, det där när frisyren inte riktigt är lyckad... Jobbig känsla.
Mycket roligare att läsa om när det drabbar andra dock. Får mig att känna mig lite mindre misslyckad. Och i gott sällskap.
Det är nog den där osynlighetsbarriären.
Då får man börja kompnsera med att vara rolig på jobbet.
ÅH NEJ! Jag ska klippa mig i morgon...............
Eller så bor och jobbar du här på Södermalm, Stockholm. Då är du inne/hipp/cool bara du avviker. Och med avviker menar jag allt som inte gör livet glatt.
Gud va bra du skriver. Jo, just den där nyklippta känslan känner jag igen.
Pinsam tystnad och sen ett krystat uttalande ;)
Jag tror förresten att du var superfin i dina nya jeans och tunika.
Jag har en ny grön tunika som kommer att bli min bästa vän ;)
TROTS att jag ser ut som en elefant i den.
Då får jag väl se ut som en elefant då.
Det är liksom JAG.
stort och smått - du är i tjockt sällskap, det kan du kallt räkna med.
nilla - rolig? Fan, då är jag körd.
Ewa - håller tummarna för att det inte blir någon jobbig tystnad.
singelmamman - Nej, det tror jag att jag hade märkt. Om jag jobbade på Söder alltså.
Ulrika - tack. Jag ska också köpa mig en tunika som ska bli min bästa vän.
Skicka en kommentar