Bara en månad kvar tills man börjar känna sig som en människa igen, alltså.
Om man är jag, förstås. Och det är man ju.
Även om jag oroväckande ofta önskar att jag var någon annan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Slutet måste fan vara nära
5 kommentarer:
Jag önskar också att jag vore någon annan. En superrik och snygg tjej kanske. Eller så en vanlig tjej som inte har så många krämpor. Eller en karl som... nej där skojade jag allt. Vilja vara en karl? Nej, aldrig. Endast det starka könet vill jag tillhöra!
Fast några önskemål har jag ju förstås..
Fast snart är det vår och då är det ju bättre att vara jag än nu..
Eller också är det tur att vi blev som vi blev, om vi nu ändå inte blev som vi skulle? Men det blev vi väl?
Eller också är det tur att vi blev som vi blev, om vi nu ändå inte blev som vi skulle? Men det blev vi väl?
Jag är en annan! Innanför skalet alltså! Folk skulle bara veta vem jag egentligen är. Dom skulle bli både häpna och förtjusta och förhoppningsvis lite rädda.
Till skillnad från nu. Sällan någon som blir förtjust över mig.
ulrika - nej herregud! Vem fan skulle vilja vara man? Men arvtagare... det däremot. Jobba för att få högre lön känns besvärligt och tråkigt.
anonym - Det här var inte alls vad jag planerade i alla fall. Men det kunde förstås ha varit värre. Jag hade verkligen varit en jättedålig manlig trapetskonstnär. Bland annat...
renee - jag är förtjust i dig! Innanför mitt fluffiga skal döljer sig en smal människa som jag har ätit upp.
Skicka en kommentar