I dag sprang jag för länge, utan att märka det.
Det har verkligen aldrig hänt förut.
Glömde kolla på klockan och helt plötsligt hade jag sprungit nästan 2 minuter för mycket.
Misstänker att jag kan ha blivit distraherad av att hela trakten luktade starkt av färsk gödsel och att jag dessutom hade Sweet home Alabama i hörlurarna.
Jag menar, det måste ju finnas något slags gräns för hur mycket dynga man kan klara av på en gång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag älskar doften av gödsel, och då menar jag just doften, på lite håll en vårdag. Dock är lukten av koskit på nära håll inte så trevlig. Detta sagt av erfarenhet. För övrigt: Hejda dig så att detta inte blir en vana!
Helt onaturligt! :)
Skrämmande onaturligt. Rätt vad det är springer du ett maraton och då har det gått långt.
Heja dig tycker jag!
Det var som fan....trots skiten! Heja dig säger jag bara :-)
renee - Jag är övertygad om att detta inte kommer att bli någon vana. Ett litet missöde bara. Springa mer än man måste? Låter ju helt galet.
fru hansson - jag gissar att helvetet upplevde ett kylslaget ögonblick i alla fall.
singelmamman - springa ett maraton? Nu blev jag alldeles matt i hela kroppen. Jag kanske ska klara av att springa en kilometer innan vi börjar prata maraton?
Agneta - Om jag inte hade varit så trött så hade jag gjort vågen för mig själv.
fru venus - tack, tack. Jag misstänker att detta aldrig kommer att upprepas. För det mesta brukar det vara flera minuter kvar att springa när jag tittar på klockan.
Skicka en kommentar