tisdag 29 april 2014

10 minuter

Jag klarar numera att springa 10 minuter.
Fast "springa" är fortfarande inte riktigt rätt term.
Jag misstänker att evolutionen av nya insekter går snabbare än mitt springtempo.
Vilket skulle kunna förklara varför jag får så många i munnen när jag är ute.
(En annan förklaring skulle kunna vara att jag flämtar så kraftigt att jag fungerar som en dammsugare för varje småkryp inom en kubikmeters radie).
Men ändå.
10 minuter!

5 kommentarer:

Martina sa...

Woha! Bra gjort.

Anonym sa...

Imponerande! Nästan så att det lockar mig till att försöka...bara jag får bort lite mage så att jag kan knyta skorna, gillar inte att snubbla på snörena.

Singelmamman sa...

Jag visste det! Du har en löpare i dig! Och då menar jag inte alla kryp du inmundigat under dina löparstunder.

Fru Venus sa...

Tio minuter!
Jag hade tänkt hojta till glad ihågen när jag fixar en minut...
Bra där, heja!

DDT sa...

martina - tackar och bockar

anonym - bara tanken att jag skulle locka någon att gå ut och springa är mindblowing. Så onaturlig, men ändå fin på något sätt.

singelmamman - efter långhelgens matintag känns det faktiskt som om jag ätit en liten joggare eller två.

fru venus - Jag är fortfarande lite chockad. 10 minuter. Eller faktiskt 12 nu... Det har inte hänt sedan... ööööh... ja... 80-talet.