Mötet gick bra.
Det är inte riktigt fuldansläge, eftersom kunden inte är så stor.
Men fira ska vi så klart göra.
Nu blir det författarspotting på högsta nivå.
Alltså, spotting som i att upptäcka - inte spotta på.
Jag tänker inte spotta på författare.
Jag kan för övrigt inte spotta under kontrollerade former.
Om jag försöker, träffar jag i de flesta fall mina skor, men oroväckande ofta missar jag själva spottmomentet och dreglar bara lite på min egen haka.
Inte för att jag skulle spotta på författare ändå alltså. Om jag nu hade kunnat spotta.
Verkligen inte!
Och väldigt få författare är något att dregla över, direkt.
Så förhoppningsvis blir detta en helt salivfri eftermiddag.
(Men, kan jag sluta tjata om saliv och spott någon gång? Det är ju äckligt. Och har inget med saken att göra. Vad nu saken är? Vad skriver jag om egentligen? Björn Ranelid?)
Sedan åker jag till landet.
Fredag!
Bästa dagen ju.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det var ett evigt spottande, fast det kom visst inget ändå. Bokmässan har jag varit på så många gånger att det inte går att räkna. Men nu är det slut med det. Ha en bra dag där på mässan.
Lite avis är jag. Vill också åka till bokmässan. Ha en skön helg. Själv ska jag städa och i princip tömma lägenheten inför visning på söndag. Jag laddar upp med att hamna i fredagsförlamning.
första året - det är sådan jag är. Mycket prat och lite verkstad.
singelmamman - städa? Ja, det borde man förstås. Har det kommit något nytt på visningsfronten? Vad är årets motsvarighet till skålen med visningscitroner?
Det nya är att inget, nada, nicht ska finnas framme. Jag ber oerhört många böner till oerhört många gudar att ingen öppnar några köks- eller garderobsdörrar. Vet inte om min försäkring täcker olyckor av sådan sort.
garderobslaviner är farliga saker. Jag skulle aldrig våga öppna ett skåp på en visning. Jag vågar knappt öppna vissa av mina egna.
Skicka en kommentar