Det här med cyklandet

I morse kändes det faktiskt inte så otroligt plågsamt att sätta sig på cykeln och trampa iväg. Låren hade liksom repat sig lite. Stjärtarna vant sig något.
I tankarna klappade jag mig lite belåtet på axeln och tänkte "kolla, du börjar redan bli en sådan där som gillar att cykla."

Sedan svängde jag in på en annan gata.
Och möttes av motvinden från helvetet.
Som i Göteborg kan komma från tre håll samtidigt.
Det är fan inte normalt att man ska behöva trampa som en galning i nedförslut.

Ögonen rann.
Nästan rann.
Svetten rann.

Nä, det kommer inte att bli några foton idag heller.