Tjockisen läser

måndag 30 november 2009

Helt plötsligt på lunchen

I dag var jag ute och letade badrumsmatta på lunchen.
Hujedamig, säger jag bara.
Är det bara jag som fäller hår och klipper naglar i badrummet?
Jag antar det.
För om ni andra gör så känns det väldigt läskigt med alla dessa väldigt lurviga mattor.
Men det är säkert bara jag.

Nå, utan matta bestämde jag mig för att äta lunch.
En snabb sådan.
Mattletning i 10 butiker tar sin tid.

Men plötsligt när jag sitter där och äter känner jag något väldigt konstigt.
Mina byxor sitter väldigt obehagligt.
Det känns som om jag har en stor knöl i midjan.
Först när jag känner efter lite diskret kommer jag på vad det är.
Stegräknaren.

Just det, ja.
Jag hade ju börjat ett nytt liv.
Så trevligt att komma på det på McDonalds när man sitter och doppar sina pommes i bearnaisedip.

Att hålla diet vore mycket lättare om jag hade en hjärna.

söndag 29 november 2009

Det var ju det där med punkterna

Finns det några Viktväktare därute?
Kan ni tala om hur många points jag får lov att äta på en dag?
Det avslöjar VV nämligen inte i sina böcker.
Vad hjälper det att jag får veta att en middag innehåller 4 points om jag inte vet hur många points jag får lov att trycka i mig?

Jag gissar att det är en hemlighet som man bara får ta del av om man är med i deras klubb.
Men jag hoppas att det finns någon illojal människa därute som kan tänka sig att avslöja det hela.
Vad säger ni?
Är ni som frimurarna, eller kan jag muta någon?
Choklad?

Mot Sherwoodskogen

Eller nåja...
Mot biblioteket i alla fall.
Stegräknaren är på.
Viktväktarbok ska lånas!

Sallad och annat trist ska inhandlas.
Sedan ska det städas.
Och adventpyntas.

Och sedan är det måndag...

Makterna är så inte mina vänner

I går förmiddag var det någon som påpekade hur mycket jag hade gått upp i vikt.
As if I didn't know?
Tanke: Nu får jag fan ta tag i det här på allvar.

På eftermiddagen kom det gäster.
De hade med sig:
2 kilo smågodis.
1 kg chips och ostbågar.
Pepparkakor.
En stor burk med kolor.
6 liter Coca Cola.

Sedan åt de mat.
Länsade min fruktskål.
Och gick hem.

Timingen är verkligen utsökt!

fredag 27 november 2009

Min dator och jag är överens

I går stannade vågen på 71,2.
Det firade jag med att gå ut och äta med kollegorna.
5-rätters.
Listigt.

För övrigt är jag sur.
Jag fick precis besked om att jag inte fått ett jobb jag sökt.
Men vem behöver en löneförhöjning på 3000 i månaden?

Min dator envisas med att meddela att den vill att jag ska starta om.
Jag kan bara hålla med.

onsdag 25 november 2009

Det förklarar saken

Helt plötsligt fattar jag varför jag aldrig har något att sätta på mig.
Jag har uppenbarligen 100 kg tvätt.
Glasklart!

Jag har massor av kläder tydligen.
Hoppas att de är snygga.
Jag kommer att bli sjukt sur om jag upptäcker att jag har tvättat 100 kg fula kläder.

Ojdå.
50 kg var visst handdukar.
Så klädsamt.

Massor av roliga timmar framför mig.
Hurra!

tisdag 24 november 2009

Efter ytterligare 15 timmars sömn

Tror jag att vi lugn kan konstatera att något inte är helt som det ska.
Jag kan ha blivit tonåring igen.
Eller blivit lite förkyld.
Något mysko är det.

När man är lite sjuk ska man äta nyttig mat.
Vitkål är nyttigt.
Det är jag nästan säker på.

Om man läser Arlas senaste receptbroschyr kan man förledas tro att en röra av stekt vitkål, champinjoner, purjolök, grädde och lingon blir smaskens att serverera till kassler.
Det blev det inte.
Det blev mer... konstigt.
Liksom lite sött.
Och fett.
Och svampigt.

Jag åt upp det ändå.
Man har väl principer.
Har jag stått och lagat mat till mig så skall jag banne mig äta det.
Någon ordning får det vara.

måndag 23 november 2009

Sova är en hobby

Jorå.
Och jag fetrular på det.
Dessutom.
16 timmar på lördagen.
12 på söndagen.

Kanske har jag en liten infektion i kroppen?
Då kan man bli sådär trött.
Vi säger så.

fredag 20 november 2009

Och så var det fredag

Det är ju lysande.
Om de bara kom lite oftare så vore livet närapå perfekt.
Så där varannan dag vore lagom.
Om ni frågar mig.

Vad ska man ägna den här helgen åt då?
Uppdatera facebook kanske?
Eller klippa tånaglarna.
Ungefär lika roligt.

Behovet av en hobby är skriande!

69,8

Det var bara det.
Nu ska jag sova.

onsdag 18 november 2009

Same shit, different day

Idag har jag suttit och stirrat ett tomt dokument hela dagen.
Meningen var att jag skulle fylla detta dokument med briljans.
Före lunch skrev jag ordet Krydda...
Efter lunchen raderade jag det.

Det går bra nu.
Som vi säger i tjockisbranschen.

tisdag 17 november 2009

Ni VILL alltså att jag ska hata allt

Alltså.
Det var ju inte precis något jubel bland kommentarerna.
Ingen verkar tro på idén att jag skulle kunna förvandla mig själv tilll en lycklig, positiv och harmonisk människa.
Med trivselvikt.
Ingen?

Ni verkar vilja att jag ska vara gnällig.
Sur.
Grinig.
Cynisk och bitter.

Tja, vad kan jag säga?
You got lucky, babes.

måndag 16 november 2009

Jag borde sluta umgås med mig

I dag satt jag och funderade på jobbet.
Nej, det blev fel.
Jag satt på jobbet och funderade.
Mer korrekt.
Att jag har ett arbete är något jag för det mesta försöker förtränga.
Däremot sitter jag ofta och tänker samtidigt som jag försöker se ut som om jag jobbar.
I dag var det extra enkelt eftersom jag i stort sett var ensam.

Nå, åter till tänkandet.
Jag tänkte: fan vad jag gnäller!
Sedan tänkte jag: åh vad jag är trött på gnället.
Och till sist: enough with the gnäll!

Dags för ett nytt liv alltså.
Tänkte jag.
Från och med imorgon är det jag som har en positiv attityd.
Som sätter igång med alla jobb direkt.
Skrattar åt motgångar och glatt gör om igen när det blir fel.
Går upp lite tidigare.
Är lite piggare.
Skojar lite mer.
Slutar smita från trista uppgifter.
Så tänkte jag.

Sedan gick jag till biblioteket.
Skulle lämna tillbaka några böcker.
Skulle inte låna.
Men ändå kom jag hem med en bok.
Som jag tydligen plockat åt mig nästan utan att märka det.
Titeln: Hopplös och hatad av alla

Känns bra inför morgondagen.
Verkligen.

lördag 14 november 2009

I städtagen

Jag får gäster imorgon.
Planen för dagen är alltså städning.
En del av planen var att trycka in allt löst i diverse skåp.
Funkar inte!
Alla skåp är mer eller mindre fulla.
När hände det?

Himla jobbigt.
För alla vet ju att orden städa och röja skåp inte är kompatibla.
Det går inte att röja skåp utan att stöka till.
Dubbelt arbete alltså.

Hoppas att det bränner kalorier i alla fall.

10 saker om tjockisen

Singelmamman tycker att jag ska skriva 10 saker om mig själv.
Lätt ju.
Jag kan hur mycket saker som helst om mig.
Det är nästan mitt specialämne.

1. Jag inbillade mig under en löjligt lång period att jag hade 36 eller möjligtvis 37 i skostorlek. Det hade jag INTE. Däremot hade jag jävligt ont i fötterna.

2. Jag är troligtvis världens sämsta minglare. Om folk inte ser väldigt speciella ut eller har extremt avvikande kläder så kan jag inte se skillnad på dem. Jag kan presentera mig för samma människa som jag tio minuter tidigare stått och pratat med. Därför är jag inte heller med i någon form av nätverk. Det är bara med största svårighet jag känner igen mina kollegor om jag träffar dem oväntat ute på stan.

3. Jag hatar glögg. Oavsett vilken variant som serveras. Varmt vin får mig att vilja kräkas. Vilket jag naturligtvis har gjort ett par gånger när jag mot bättre vetande ändå har druckit mer än 5 cl.

4. Jag har väldigt svårt att tro på övernaturliga saker. Ändå har jag jobbat i en lokal där alla, även jag, gång på gång såg skepnader skymta förbi i glasväggarna trots att det var tomt och låst. På nätterna när jag jobbade över brukade det höras väldigt mycket konstiga ljud och saker välte hela tiden. Då brukade jag sätta på P4 på hög nivå, det brukade få problemet att försvinna. Jag misstänker att det inte bara är jag som hatar Karlavagnen.

5. Jag blev akut matförgiftad och kräktes på den snyggaste kille jag någonsin dejtat. (Seriöst, vi talar filmstjärnesnygg här.) Det blev ingen andra dejt.

6. Jag blir allvarligt oroad när jag ser svensklärare på gymnasienivå skriva Hur tänker dem?

7. Jag tycker att människor som envisas med att uppdatera sin facebookstatus 5 ggr om dagen med illa stavade inlägg borde klippa sig och skaffa en kombi. Eller börja virka tofflor. Whatever.

8. Jag skulle aldrig betala själv för att gå på spa. Jag gillar inte att bli masserad, gnuggad i hårbotten, eller inpackad i lera. Jag tycker att det är obehagligt och dessutom fantastiskt tråkigt.

9. Jag är oroväckande förtjust i John Malkovich. (Jag vill dock påpeka att killen under punkt 5 inte såg ut som JM, han var av mer traditionell filmstjärnekaraktär)

10. Om alla mina foton brann upp skulle jag inte sakna dem en sekund. Det kan i och för sig bero på att jag är med på flera av dem. Det finns totalt 4 bra bilder på mig efter det att jag fyllde 11. Ingen utav dessa 4 bilder ser ut att föreställa mig - det är det som är bra.

Så, det var det hela. 10 saker om mig. Nu ska jag be 3 andra personer skriva 10 saker om sig själva. Då ber jag Vita, Vildhunden och Nell att sätta sig och berätta sanningar eller lögner om sig själva.

fredag 13 november 2009

Jag måste sluta lyssna

Jag har en mängd inre röster som pratar med mig.
Osäkert om någon utav dem är ett samvete.
I dag var det i alla fall en väldigt högljudd personlighet som gjorde sig hörd på ICA.
Köp wienerpecan, sa den.
Och brieost.
Den gav sig inte förrän jag hade stoppat ner två baguetter i korgen också.

70,8 stannade vågen på i morse.
Men det är ju uppenbarligen inte mitt fel.
Det är rösterna!
Rösterna säger jag.
Jomen.

torsdag 12 november 2009

Weird stuff

Jag glömde, ok?
När jag väl kom på att det var torsdag hade jag både satt på mig kaffe och druckit kläder.
Och alla vet ju hur tungt kaffe är.
Så jag glömde väga mig.

Nu talar vi om något annat, tycker jag.

Jag har aldrig åkt igenom en biltvätt.
Är inte det lite udda?
Är det något jag bör åtgärda?

Nu skruvar jag mig lite besvärat här.
Jag tycker att det verkar lite läskigt...

Så, vad har ni för konstiga nojor?
Berätta nu för tjockisen!

onsdag 11 november 2009

Premiär

Idag hade jag mina nya jeans för första gången.
Med tunika, mind you.
Ingen kommenterade detta.
Jag upprepar; INGEN.

På en normal arbetsplats skulle detta förstås vara vardagsmat.
Men där jag jobbar brukar ett nytt sätt att kamma luggen väcka uppmärksamhet.
Minsta lilla shoppingpåse töms och granskas.
I detalj.

Så nu är frågan, har jag passerat den där mystiska barriären då kvinnor plötsligt blir osynliga?
Eller var det ful-frisyr-syndromet?

(För er som inte känner till detta syndrom kommer här en kort förklaring. Detta är den mystiska tystnad som uppstår när någon har klippt sig sällsynt oklädsam frisyr. Man stirrar på den nyklippta, inser efter ett tag att man nu stirrat alldeles för länge för att kunna låtsas som ingenting och kläcker ur sig: Du har klippt dig? låååång plågsam paus medan man söker efter ord. Vad annorlunda det blev. Men fint.)

Jag har fortfarande inte bestämt mig för vad jag hoppas på.

måndag 9 november 2009

Fast i tunikaträsket

Fantastiska Nilla fick mig precis att inse att jag lider av tunikedepression.
Läs förra inläggets kommentarer om ni inte redan är bekanta med uttrycket.
Närapå genialt.
Men inte så kul.
För det är ju sant.
Man är dömd till tunika.
Men man ser ut som en idiot i det.
Vad fan gör man?

Var hittar man snygga tunikor?
Och säg inte Odd Molly.
Om jag vill se ut som om jag har tagit på mig en gammal broderad bordsduk, så har jag massor i linneskåpet.
Alldeles gratis dessutom.
Allt som behövs är en rosett.
I so don't do Odd Molly!
Brodyr och rosetter matchar liksom inte min vresiga personlighet.
Vad är motsatsen till ljuv?
Fet, lat och medelålders, kanske?
Vad det än är för ord, så kan det användas för att beskriva mig.

Trauma

I lördags insåg jag att det nog var något år sedan jag såg mig själv bakifrån.
Hujedamej!
Det var som att upptäcka en ny kontinent.
Typ Afrika.
När man väntar sig Gotland.
När dök det där arslet upp?
Eller ner, kanske man ska säga?
För det var inte bara gigantiskt.
Det satt på en helt annan plats än jag mindes.
Typ strax ovanför knävecken.
Stiligt...

Men det blev ett par nödjeans i alla fall.
Nu behöver jag bara 15 tunikor också.
Som går ned över eländet.
Det är dyrt att spegla sig.
Det misstaget tänker jag inte göra om på länge.
Lyckligt ovetande ska i framtidien bliva min melodi.

fredag 6 november 2009

Okey, jag ger mig

Det är bara att inse faktum.
Jag kommer antagligen aldrig att ha storlek 29 igen.
Det är ingen idé att fortsätta spara de där jeansen.
Nä, inte som shorts heller...

Nu ska jag bara övertyga mig själv om att jag faktiskt inte kommer att sy en fräck jeansväska av dem heller.
Går det ens att kombinera orden fräck och jeansväska?
Kanske går det något larm hos modepolisen nu?
De kanske kommer och stänger ned bloggen...
F'låt, jag menade det inte!
Jag ska inte sy någon jeansväska.
Jag lovar!
Jag ska slänga dem.

Imorgon ska jag ut och prova jeans.
Det är ett löfte!
Jag har redan fått migrän.
Bara av att tänka på det.

torsdag 5 november 2009

Glömde visst...

71,3

Nu glömmer vi det.
Fortsätt vidare.
Det finns en massa intressanta bloggar att läsa.
Här finns inget att se.
Shas!

Seriöst feltänk

Jag klev upp lite sent imorse.
Så sent att jag var tvungen att välja mellan kaffe och kläder.
Eftersom jag skulle iväg på ett kundbesök så valde jag kläder.
Jag är inte riktigt en sådan stjärna i min bransch att jag kan gå på kundmöten i pyjamas.
Min stjärnstatus är av typen: obefintlig.
Alltså blev det kläder.
Dessutom är långa kundbesök = massor av kaffe.
Det vet ju alla!

Fel! Fel! Fel!
Tydligen har ekvationen ändrats när jag tittat åt annat håll.
Det finns tydligen ett nytt facit.
Långt kundmöte = örtte och gurkvatten.
Gah!

Nästa gång blir det pyjamas.
Garanterat!

onsdag 4 november 2009

Kan det finnas ett samband?


Nu har jag ätit fiskolja i 3 månader.
Det ska vara bra för en hel massa saker.
Hjärtat.
Lederna.
Håret.
Humöret.
HA! Humöret? Jo tjena!

Det enda jag har märkt hittills är att jag har fått fjällig hud på hakan.
Och att mina kläder har krympt.
Så bortkastat.

Jag måste testa något annat.
Kokain kanske?
Eller sälolja...

Och så var det onsdag

Nu har jag inte vägt mig på ett tag.
Men jag har provat kläder.
Det är värst vad de verkar krympa.

Men detta ignorerar vi nu.
Just idag vet jag inte vad jag väger.
Då får man gissa.
Jag gissar på max 65 kilo.
Det känns bra.
Nästan värt att fira med lite ost.

Vi får väl se hur det känns imorgon.

tisdag 3 november 2009

Sminktips

Då ska vi se...

Lila ögonskugga.
Lila ögonskugga ska man vara lite försiktig med om man inte har väldigt mycket personlighet.
Det är liksom okey om man är Gunilla Pontén.
Men det är de flesta av oss inte.

Läppstift på tänderna är inte heller så snyggt.
Det upptäckte jag när jag granskade de senaste bilderna som har tagits på mig.
Nästa gång ska jag hoppa över det.

Dagens outfit

Idag har jag haft på mig följande:
Prickig kjol.
Gummistövlar med dödskallar.
Huvtröja.

Jag måste nog flytta ut på landet snart.
Jag misstänker att jag håller på att bli excentrisk.
Alltså behöver jag tips på en lämplig ort som saknar byfåne.
Tips, någon?

Vem är inte uttråkad?

Stort och smått hävdar att hon är uttråkad.
Vad kan jag säga?
Välkommen i klubben!

Men visst, jag är en snäll tjockis.
Så jag ska försöka fylla på med lite inlägg här.
Ge mig några minuter bara.

Det funkar, det funkar

Jag har internet!
Wiiii....
Jajamensan.
Jorå.
Gott det!
Jo..
...och där kom nästa problem.
Jag har inget att skriva om.

Jag är ganska övertygad om att jag har tänkt en massa smarta saker de dagar jag inte haft internet.
Roliga grejer.
Absolut.
Som jag skulle bloggat om.
Tyvärr minns jag inte ett dugg.
Ni kan väl vara snälla och föreställa er dessa underhållande inlägg.
Så kan jag gå och steka mig lite bacon.
Tack.

Skyll inte på mig

Nu är det inte mina tillkortakommanden som hindrar mig.
Nu är det ComHem.
De tycker inte att jag behöver internet.
I alla fall inte speciellt ofta.

Jag och ComHem är inte helt överens i denna fråga.
Jag tycker att kvällar är en bra tid att blogga och fixa räkningar och sådant.
Det tycker inte ComHem.
De tycker klockan 6 på morgonen.

Jag fundererar seriöst på att göra slut.