I dag ska jag springa 90 sekunder.
Enligt joggingmanualen alltså.
Sedan får jag gå i 2 minuter.
Detta ska sedan upprepas tills man dör av tristess, ungefär.
Eller 6 gånger, vilket som nu kommer först.
Om jag följer detta schema ska jag tydligen kunna springa 30 minuter om 8 veckor.
Fan tro't.
Det låter ungefär lika troligt som att jag kommer att bli antagen till Hogwarts lagom till nästa hösttermin. Eller få nobelpriset i kemi.
onsdag 2 april 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Springa säger du. Bravo! säger jag. Själv är jag i stadiet hasa mig runt på trottoarerna. Hoppas kunna kalla det joggning fram emot midsommar.
Väntar med spänning på fortsättnigen...
Menar alltså om du kommer att få nobelpris i kemi eller kunna springa 30 minuter. Men å andra sidan så publiceras vinnarna av nobelprisen under hösten....hur långt kan du springa i september enligt planen?
Ha ha ha :-) förlåt, men underbar inställning till springandet enligt mig. Var har du hittat den manualen? Jag tänkte, ifall att.....
Ha ha ha :-) förlåt, men underbar inställning till springandet enligt mig. Var har du hittat den manualen? Jag tänkte, ifall att.....
Fan vad jag tjatar...
Har inte för avsikt att springa en enda sekund men heja heja säger jag.
Klart du klarar att springa i 30 minuter såsmåningom annars måste du ju börja fundera på vilken fotsid klänning du måste ha på nobelfesten.
Markattan
Heja heja! Själv ska jag springa i fem minuter och sedan gå i en minut. Tänkte anmäla mig till Vårruset. Fem kilometer. Borde jag klara. I has-takt.
Singelmamman - Alltså det där med själva springandet ska vi inte ta så allvarligt. Men enligt manualen får man inte jogga. Det är inte bra för kvinnor... sliter tydligen på lederna. Men jag kommer nog i ärllighetens namn inte upp ens i jogginghastighet. Hasning med lungpip är min melodi.
Anonym - själv väntar jag på att träningsvärken ska gå över. Och på att det ska kännas lite lättare. Och helst sluta vara så tråkigt att man vill dränka sig.
Anonym 2 - Jag tror att mina chanser att uppnå något av detta är ungefär lika stora. Eller små. Hur man nu väljer att betrakta det. Allt är ju relativt.
Fru venus - Jag skickar! Ifall... alltså.
Markattan - Du tror inte att Hazmat suit är ok på nobelfesten? Jag känner liksom på mig att jag skulle trivas i en sådan. Gärna med design av Filippa K. Inte Odd Molly.
Martina - Fem minuter? Tjusigt. Blir det lättare? Slutar lungorna att pipa? Finns den där andra andningen på riktigt?
Undrar/orolig tjockis
Jomenvisst, det är alldeles i början det är som värst. Från en minut till två, och från tre till fyra osv men sen blir det långsamt bättre och vips, en vacker kväll när fåglarna sjunger och vattnet ligger och glittrar och sorkarna har gått och gömt sig så tycker man till och med att det är ganska härligt och inte alls så rysligt tråkigt :)
Skicka en kommentar