lördag 18 november 2017

Saker jag inte förstår mig på

Prydnadssaker.
Jag fattar liksom inte hur det går till att köpa dem.
Prylar kan ju se snygga ut när de är samlade i grupper på det här viset. Men så lyfter man upp en sak och bara "vänta nu, vad ska jag egentligen med en tafflig gunghäst i trä till?"

Så, jag inbillar mig att jag aldrig köper sådant.
Då kan man ju fråga sig varför jag har ungefär femtio olika ljusstakar.
Det vore ju bekvämt att skylla på att de är presenter, men så många vänner har jag inte. Det måste helt enkelt vara Joe Labero.
Det säger vi.

5 kommentarer:

Markattan sa...

Den där Labero får fan skärpa sig...

Markattan

tigerliljan sa...

Tänker på en gång när ett av mina barn hade skolavslutning och en annan förälder hade köpt en gåva till läraren - ett rosa hästhuvud med lila blommor runt öronen, porslin, Rosa Ljung hette visst hon som var skyldig till eländet. Och jag var så enormt tacksam att jag inte var lärare.

Smultronblomman sa...

Det måste vara Björn Rosengren byxors fel. Alla dagar.

DDT sa...

markattan - något skum är det!

Tigerliljan - Rosa Ljung? Åh du milde. Den serien kommer jag ihåg. Jag tror till och med att jag har lite sådant arvegods uppe på vinden.

Smultronblomman - Björn Rosengrens byxor??? Du är ju konstigare än jag. Om det inte är Labero, så är det ju självklart Robert Wells. Det vet väl alla?

Smultronblomman sa...

Det är så bra att skylla allt på Björn Rosengren byxor. Det var i ett rafioprogram och man fick ringa oin och skylla olika saker just på hans byxor. Minns bara just det här.
Jag är rätt vrickad tycker en del.