Vissa kvällar

Det händer att jag är ute och rör mig strax efter skymningen.
Och vissa kvällar händer det något nästan magiskt.
Om temperaturen är precis rätt.
Och koltrasten sjunger.
Och det är tomt på gatan.
Så kan jag helt plötsligt fyllas av en helt fantastisk lyckokänsla.
Som förälskelse som pirrar i hela kroppen.
En förväntan så stark att jag knappt kan andas.

Sedan kommer jag på att jag är medelålders.
Då går det över.

Men det är kul så länge det varar.

Det gör ont när intressen krockar

Jag har ju en skriande brist på intressen.
En snabb titt på min profil visar att jag gillar att titta på Biggest Loser och.. och... tja, det var väl ungefär allt.

Det har startat en ny säsong av Biggest Loser nu.
Det sänds på helgerna.
Både lördag och söndag.
Klockan fucking 8 på morgonen!

Funkar sällsynt illa tillsammans med min andra hobby.
Sovmorgon.
Tror Folket på femman att tjockisar är pigga, alerta människor som är uppe i gryningen och gör armhävningar?
Det är vi inte!
I så fall hade vi väl inte varit feta?
Ååååååå
Hata TV 5.
Hata klockan 8.

Idag å andra sidan...

...har jag jobbat som en skållad bäver.
Jag känner mig nästan lite nöjd med mig själv.
Åtminstone så länge det inte finns någon spegel i närheten.

Mina planer för kvällen innefattar en hårtvätt.
Long due.

Jag skulle verkligen behöva bli förälskad.
Då skulle jag aldrig ge mig ut så här.
Tyvärr var det ett par år sedan.
Så förfallet har liksom fått pågå lite för länge.

Så en förälskelse skulle passa perfekt.
På avstånd, förstås.
Bara så att jag orkar ta tag i frisyren.
På huvudet allså.
Någon bikinilinjefling kan det inte bli tal om.
Det orkar jag fan inte med.
Jag vill bara ha sprayat hår.
Ingen jävla relation.
Någon måtta får det vara.

Det straffar sig förstås

Idag är det strålande sol.
Folk sitter ute på gården i shorts och linne.
Jag sitter inne och jobbar.
Med saker jag kunde gjort igår.
Men då ville jag inte.
Det där vykortet var jobbigt nog.

Ibland blir jag inte riktigt klok på mig själv.

Jag tröstar mig själv med att gårdssittarna säkert kommer att bli förkylda.
För det drar säkert kallt om ryggen.
Det gör det ju alltid på våren.
Det är en tröst.

Och bacon.
Det funkar jämt.

Får man medalj?

Jag tror att jag kan ha slagit något slags rekord idag.
8 timmars arbetsdag.
Och jag producerade följande:
Ett vykort.
En mening med 6 ord.
That´s it!

Mitt SM-guld i sitta-och-glo verkar vara helt ohotat.

Men, vilken otur

Min almanacka är puts väck.
Hur ska jag nu veta när det är dags för champagne?
After work?
Inspirerande fritidsaktiviteter?
Roliga fester?
Bjudningar?
Vernissager?
Mediahappenings?
Branschbarer med mingel?
Och allt annat som min almanacka är fylld av.

Jag vet inte ens vilken dag det är.
Inte den blekaste.
Verkligen inte.
Antagligen är det fredag.

70,7 är bara en siffra.

Tiddelipom, någon?

Jag säger inget om inte ni gör det

Lilla S verkar ha glömt det där om klätterväggen.
Det funkar för mig.

Idag har jag istället druckit champagne, ätit jordgubbar och varit på en utställning.
Och rensat en diskmaskinens avlopp.
Glamour dä ä mitt liv dä sä.
Jodå!

Fast idag satt mina kläder så där illa igen.
Som om vissa kroppsdelar krympt.
Och andra svällt upp under natten.
Händer sådant, verkligen?

När kjolen hela tiden kryper uppåt och tröjan plötsligt visar en glipa blekvit mage, tar det liksom udden av all glamour.
Men det funkar förstås för avloppsrensning.
Alltid något.