När fan blir gammal

blir han religiös, har jag hört från min mormor. (Som var en outsinlig källa av ordspråk och talesätt och som bär det hela ansvaret för att jag kan refrängerna till löjligt många 40-talsschlagers.)

Själv funderar jag på att bli kristdemokrat.

Nu sympatiserar jag visserligen inte med särskilt många av deras politiska hjärtefrågor - men tydligen är Ebba Busch Thor något alldeles extra.

Hon har tydligen mediala krafter!

Jorå, minsann!

Det har TT skrivit. 

"Många hoppas att hennes mediala förmåga ska lyfta partiet."

Tydligen har hon också en "fantastisk förmåga att medialt nå ut med sitt budskap".

Jag känner nästan hur hon styr mina tankar, redan. Helt plötsligt känner jag ett behov att lägga mig i främmande människors rätt att bilda familj som de vill.

Jag är sjuuuukt imponerad.

Eller sjukt förvirrad.

Något sjukt är det i alla fall.

Världen är rätt fin, ändå

Som när en vän man aldrig träffat påminner om att det finns bacon.
Och när True Detective kommer på tv i kväll.
Och krokusen blommar i parken.
Och det är dags att gå hem och slänga sig i soffan.

Fast mest baconet, förstås.

Vårtecken

Snödroppar. Check!
Vårdepp. Check!
Vakna med allergisvullna ögon. Check!

Ja, men då kan vi väl konstatera att våren verkligen är här.

Saker jag saknar

Att kunna ta ett djupt andetag utan att hosta så att lungorna försöker emigrera från kroppen.
Det vore trevligt, tror jag.

Jag börjar till och med sakna att träna.
Fatta hur illa det är då.

Nu tänker jag i alla fall åka ut till landet och vara sjuk där istället.
Omväxling förnöjer, sägs det ju.
Hoppas sant.

Som ett blysänke

Fortfarande låg och sur.
Tjurig och full av självförakt.
Eftersom jag är sämst i världen på precis allt.
Jomen.
Precis som jag är varje år vid den här tiden.

Vårkänslor - sjukt övervärderat om ni frågar mig.

Allting skaver

Allt är fel idag.
Mina kläder är fulare än vanligt.
Mitt hår ser ut att tillhöra en utomjording.
Allting jag försöker äta smakar pappkartong och hela världen luktar aceton.
Varje mening jag skriver blir direkt skrattretande dålig.
En sådan dag är det.

Och så skiner solen också!

När man försöker hitta silverkanten

Ja, men idag behöver jag i alla fall inte springa.

Tja, det var väl ungefär allt som var bra med att fortfarande vara förkyld.
Bortsett från den inställda 8-kilometersrundan så kan jag inte hitta några som helst fördelar med att ha skrällhosta och näsdropp. (Funkar till exempel skitdåligt som avslappnande ljudkuliss. Raka motsatsen till valsång och djungelljud.)

Men nu har jag i alla fall klarat av de akutsaker som jag tvingades åka in till kontoret för att fixa. Alltså får jag lov att åka hem och slänga mig i soffan igen.
Jag ska bara orka resa mig från stolen.