Bloggdecember 16. Helgen som gick

Vinterstudion.
Promenad med kompis och halvvuxen boxer.
Strumpstickning.
Shepard’s pie.
Vinterstudion.

Tja, det var väl allt.

Bloggdecember. 15. Det här var 2014

Jag har aldrig bloggat så mycket som jag gjorde 2014.
Frågan är varför?
Kanske för att jag och tjejen från Trollhättan startade nytt företag. Och helt plötsligt var vi tvungna att ragga kunder själva. Jag är jättedålig på att ragga kunder.
Så jag skrev om kundmöten, mingel och det faktum att min kollega hade bra mycket mer av Luther i sig än vad jag har. Idag tror jag att jag har dragit ner henne lite mer till min nivå. Vilket är bra för hennes stressnivåer, men kanske inte lika bra för vår lönsamhet.

Vissa kunder fick vi. Andra förlorade vi. Men till slut fick vi en jättekund som krävde att vi skulle skriva på ett krångligt leverantörsavtal på engelska. Vi bad några vana förhandlare att slänga ett öga på det, men de tyckte också att det var svårtolkat. Vi skrev på i alla fall och hoppades att vi inte hade lovat bort våra njurar. Det gick bra.

Jag fick en joggingmanual av en kompis och började den långsamma kampen om att så småningom kunna springa 30 minuter i sträck. Det skrev jag också om. Och till slut lyckades jag faktiskt! Då var jag stolt. Fast samtidigt lite sur över att andra bloggare samtidigt sprang så himla mycket längre och fortare. På hösten fortsatte jag att springa ganska regelbundet utan att någonsin bli bättre på det. Lite bittert ändå.

Jag gjorde så klart diverse försök att bli en ny och bättre människa.
Det gick förstås lika bra som vanligt.

Jag skrev rätt mycket om mina odlingar också. Och så åt jag rödbetor. Och squash.

I november fick jag för mig att jag skulle vara med på Nanowrimo. Alltså skriva ett romanutkast på 50.000 ord under en månad. Det lyckades jag faktiskt genomföra. Men resultatet kommer ingen någonsin att få se.

Sedan tog året slut och jag lovade stordåd under 2015. Så blev det väl inte, riktigt.

Bloggdecember. 14. Livets tre sliding Doors-ögonblick m

Det här var svårt. Nästan ingenting i mitt liv har hängt på slumpen. Småsaker har förstås hänt, men allt viktigt har haft så långa förlopp att slumpen knappast haft någon betydelse alls.

Men en sak kommer jag på.
1996 bestämde sig cheferna på företaget jag jobbade på att sätta ihop en liten arbetsgrupp av som skulle jobba med marknadsföring. The best and brightest, typ. (Ok, en av cheferna hade lite problem med alkohol och klart tveksamt omdöme vilket kan förklara hur jag kom med.)
Gruppen skulle bestå av mig, en grymt duktig kille och en tjej från Borås som vi inte kände. Lagom till första arbetsmötet bestämmer sig boråstjejen för att hon inte vill vara med. Istället togs en tjej från Trollhättan in. 18 år senare startade jag företag med just den tjejen. Vi hade garanterat aldrig träffats om inte tjejen från Borås tackat nej.

Det är allt! Vilket omagiskt liv.
Paulo Coelho skulle aldrig hitta på något så mesigt.

Bloggdecember. 13. Året genom instagram

Uppenbarligen har jag inte funnits 2019, heller.
Jag har liksom aldrig känt något behov av att finnas på instagram. Mitt liv gör sig helt enkelt inte något vidare i bild. Och jag vill helst inte bli påmind om det.

Men arga bibliotekstanten är kul på instagram.
Det är väl ungefär allt jag har att säga under den här rubriken.

Bloggdecember. 12. Julklapparna 2019

I år får jag biobiljetter i julklapp av företaget.
Jag tänker verkligen göra mitt bästa för att låtsas bli överraskad.

Glad kommer jag i alla fall att bli.
Bästa företagsjulklappen på länge.
Mycket bättre än de där jäskorgarna för bröd som jag fick förra året. De står oanvända i ett skåp. Och en av lamporna jag fick ligger fortfarande ouppackad i en låda.

Jag är uppenbarligen svår att köpa julklappar åt.
Jo, det är jag som köper dem! Men ändå. Hur ska jag veta vad jag vill ha? Jag förstår mig verkligen inte på mig.

Jag är fan skitkonstig!

Bloggdecember. 11. Det här var 2013

Jag kombinerade lila foppatofflor med tånaglar målade i orange. Inte ens mina snällaste bloggläsare tyckte att den kombinationen var något vidare. 

På landet kom mina första egenodlade tulpaner upp. Sedan hittade rådjuren till trädgården och ja... jag har aldrig sett röken av dem igen. Tulpanerna alltså. Rådjuren kommer ofta på besök. 

Jag verkar mest ha bloggat när jag haft mycket att göra på jobbet. Antagligen för att kunna skjuta lite på det obehagliga ögonblicket när jag faktiskt var tvungen att börja producera. Ibland fick jag beröm. Ibland fick jag kritik. Gissa vad jag minns?

Sedan tackade jag för mig och berättade att jag skulle börja jobba med någon annan. Då blev det lite dålig stämning. Men det var jag alldeles för glad för att bry mig om. 

Bloggdecember. 10. Min inredning

Hmm. Hur ska jag beskriva den? Vad sägs om eklektisk? Det låter ju mycket bättre än att skriva att det ser ut som en samling containerfynd slumpvis utplacerade längs väggarna. 

Jag önskar ibland att jag kunde intressera mig lite mer för inredning. För det är ju himla fint. Hos andra. Men det känns bara aningen mer meningsfullt än hudvård, som får mig att somna direkt. 

Jag fattar inte hur folk orkar bygga stilleben av prydnadssaker. Eller varför människor frivilligt placerar en massa saker på sina soffbord. Var ska man då ha fötterna?

Över huvud taget har jag väldigt svårt att förstå mig på prydnadssaker. Framför allt i bokhyllor. Där borde de inte få lov att bo. 

Jag hade även kunnat skriva "what she said" och skickat er vidare till Sparkling. Hon verkar vara ungefär lika bra på inredning som jag.