Helt utan fredagsfeeling

Normalt borde jag vara fredagslycklig just nu.
Tyvärr har ingen sådan känsla uppenbarat sig.
Jag känner mig bara tom.
Och tjock.
Vilket i sig är en lustig kombination.

Men det är väl ungefär det enda som är lustigt idag.

69,3

Nå, det kunde ju varit värre.
400 gram.
Det var det nästan värt.

Ingen träning blir det heller.
Tant Gredelin har sträckt ryggen.
Jag sms:ade förstås att det var väldigt synd och att hon skulle krya på sig.
Samtidigt som jag drog en djup suck av lättnad.
Idag är inte dagen då jag kommer att slå ihjäl någon med en skivstång.

Då måste det nästan vara Brie-ostens dag, va?
I belive so.
Indeed.

Eftertankens kranka blekhet

Ibland påminner jag om en haj.
Inte så att jag har en form som utvecklats till perfektion under miljoner år.
Tyvärr.
Det handlar om något annat.
Feeding frenzy.

Nu, så här ett halv kilo honungsgrillade revbenspjäll senare, mår jag inte så där värst.
Kan man spräcka sina revben från insidan?
I så fall tror jag att det har inträffat.
Jag kan inte andas.
Och inte sitta upprätt.

Kan vi vara överens om det inte är någon torsdag just den här veckan?
Bara just denna?
Det kan vi, va?
Sjyssta?

De där jävla vinterdäcken...*

Idag kom de på tal igen.
Så fort man pratar om jämställdhet så kommer de upp.
Däcken.

Hon gör nästan allt hemma.
Men han gör ju de tunga grejerna.
Som att byta däck.

För visst kan han tänka sig att diska, damma och dutta.
Men då får ju hon ta delat ansvar för hans uppgifter också.
Byta däck, alltså.

Men fatta.
Man byter däck två gånger om året.
Lämnar man bort jobbet kostar det drygt 200:-
Inklusive moms.
När du kan köpa ett helt års städtjänster för mindre än 500 spänn, då är jag med på att det där är en rättvis fördelning av hemarbetet!
Promise!

Kan man bli lesbisk med hjälp av ren viljekraft?
Ibland känns det som om det skulle vara värt ett försök.

* och jag ber redan här om ursäkt till alla de helt förnuftiga män som finns i världen. Jag är bara lite trött på torsdagsexemplaren, just idag.

En riktig utmaning

På torsdag ska jag träna.
Jag ska gå på Body Pump med tant Gredelin.
Body Pump.
Skivstång, alltså.

Jag hoppas att det är en stor lokal.
Att sätta en skivstång i händerna på en människa med min koordinationsförmåga är att utmana ödet.
Framför allt om någon skriker på mig.
Då kan jag bli lite stressad.
Och arg.
Svettig, stressad, förvirrad, arg och medelålders.
Det är ingen riktigt bra kombo.
Jag hoppas att de har en bra försäkring.

Utmaning eller frågestund...

Jag fick en utmaning från Teolinda.

Varför kallas det för utmaningen, förresten?
Hur utmanande är det att svara på lite frågor?
Be mig att köpa ett par jeans!
Laga en aladåb.
Sjunga Oh helga natt.
Väva en trasmatta.
Springa 2,5 kilometer.
Det hade varit utmaningar.

Nå, åter till frågorna.
1. Vad ville du bli när du var liten: Veterinär
2. Vad blev du: Ingenting riktigt. Jag fuskar inom massa andra områden än det jag är utbildad till. Vilket nog är tur. Jävlar, vilken kärring jag hade blivit om jag hade stannat kvar inom mitt område.
3. Samlar du på något: Inte medvetet - men om man tittar på min lägenhet så skulle man kunna tro att jag samlar på damm, mobilladdare och stereodelar.
4. Vem skulle du vilja slå på käften alt. skicka en brevbomb till? Orsak: Den som skickar ut prenumerationserbjudanden på Hemmets Journal till mig. Behöver jag verkligen förklara orsaken?
5. Vem skulle du vilja krama? Orsak: Just nu? Ingen. Jag är ingen kramig människa.
6. Hur ofta ljuger du: Oavbrutet
7. Vad var det bästa som hände igår: Min migränkänning gick inte över i fullskalig migrän.
8. "Säffle...på vägen till Provence". Är det en bra slogan: Städer ska inte ha slogans! Fullständigt horribel idé. Men den där ger i alla fall en utväg... "Gasa så är du snart härifrån" hade varit bättre.
9. Kan du jonglera med tre bollar: Ja, det tar jag för givet. Hur svårt kan det vara?
10. Vad är det godaste du har i kylskåpet just nu: Bacon, fast inte länge till. Det är dags för brunch!

Vinterdilemma

Det har kommit snö!
Fatta!
Snö!
Säkert 7-8 centimeter.

Den håller självklart redan på att smälta.
Gator och trottoarer täcks av en halv decimeter isigt slask.
Det är inget nytt direkt.
Så är det att bo på västkusten.

Som van västkustbo har jag såväl blommiga gummistövlar som rejäla impregnerade pjäxkängor med sulor som fäster på allt.
Men...
Det senaste året har jag bara gått i kjol och klänningar.
Eftersom alla mina jeans har krympt.
Krympt! I tell you.
Jag har inte köpt några nya eftersom jag har varit övertygad om att problemet liksom borde försvinna av sig själv.
Det har det inte gjort.

Så nu står jag inför valet att klä mig i klänning och bergsbestigarpjäxor.
Eller röda vadderade skidbyxor.
Vad känns egentligen mest rätt så här vårsäsongen 2009?
...frågar jag mig ängsligt...