Min bästa vän blev skolans lucia.
Hon har lockigt ljust hår.
Stora blåa ögon med långa ögonfransar.
Och så kan hon sjunga!
På riktigt!
Jag var en av alla tärnor.
Fast strängt tillsagd att inte sjunga, utan bara mima.
Istället fick jag läsa en dikt.
Min bästis sprang snabbast i klassen.
Jag sprang bara snabbare än kobenta Camilla.
Och den där killen med kryckor.
Min bästis är skitsmart och läste Naturvetenskap.
I dag har hon ett coolt jobb och ringer mig från flygplatslounger när hon får en liten stund över.
Själv skickar jag sms från bussen ibland.
Enligt all logik så borde jag ju avsky människan.
Men, efter mer än 35 år är hon fortfarande min allra bästa vän.
Så ni kan ju bara fethaja hur bra hon är!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Japp, som har en sån vän som du!
Gulle dig!
Hahahahaha!!!
Förlåt, men du är bara för underbar!
stort och smått - det är absolut inget du behöver be om ursäkt för!!! :)
...i mer än 35 år.... Inte fyllt 40?
Eller 50?
Kryckbenta springer nog inte speciellt snabbt, om de springer alls, men förmodligen kunde han slå dig bättre på andra sätt, om han ville...
En av mina FB-kompisar har sin Iphone (aj-fån!) inställd på att automatiskt checka in i olika surfzoner, flygplatser, hotellounger, sitt eget hem ("N.N.-Residence")
Sådant imponerar säkert alltid. Åtminstone på någon...?
För mig verkar det bara fånigt (Iphonigt)...
Hur lyckas du få iväg sms:en från bussen? Jag lyckas bara få iväg dem från min mobil...
Skicka en kommentar