torsdag 3 augusti 2017

Saker jag går omkring och retar mig på

Att unga människor helt verkar ha slutat använda orden sina, sin och sitt. 
Jag får lust att skrika lite varje gång jag hör meningar som "Lina gick in i hennes rum" när Lina uppenbarligen gick in i sitt eget rum inte någon annans. Eller "de gick hem och pratade med deras mammor" när det ska vara sina mammor de pratar med. Eftersom jag hör det i radio, poddar och tv varje dag antar jag att det är språket som håller på att förändras, men jag får fan tyfus i öronen av att höra det. 

Guldbrevs tv-reklam där de sjunger att de betalar bättre än aldrig förr. Vilket kan vara ett smart knep, för om de hade sjungit nånsin, hade jag aldrig lagt märke till det och inte vetat att det fanns något som heter Guldbrev. Hatar att inte veta om de är smarta eller idioter. 

Att jag inte får bada. Jag brukar inte bada särskilt ofta på somrarna eftersom jag tycker att det är så orimligt tråkigt att vara på stränder och badplatser. Men nu när jag inte får, drabbas jag förstås av en gräslig längtan efter att på hoppa i havet eller simma omkring i en mörk stilla sjö med alldeles mjukt vatten. För i min fantasi finns just nu tydligen inte dyiga bottnar, maneter, alger, vassa snäckskal, iskallt vatten eller högljudda tyskar - vilket annars brukar vara vad jag förknippar med sommarbad. 
Nästa sommar ska jag fan bada!

Det skulle möjligtvis kunna vara så att ett visst illamående har gjort mig lite extra grinig. För jag skulle lätt kunna göra den här listan betydligt längre. Men nu måste jag sätta lite fart. 
Jo. Det stör mig också. 

13 kommentarer:

Markattan sa...

Språklig förflackning... Jag blir galen på sånt, gammal lärarjävel som jag ju är. Rättar man någon så får man svaret: Meh, du fatta va ja mena

Örontyfus är ju ett genialt ord, det stjäl jag bums.

Visst är det typiskt, när man inte får vill man så det knakar. Tänker tex på att äta ostbågar....
Att inte få bada på sommaren är ju jättetrist även om sjön är full av gamla döingar.

Markattan

DDT sa...

Varsågod. Ordet örontyfus är numera ditt!
Mycket skönt att det inte bara är jag som blir galen... Argumenterar och rättar du också radion/teven/artiklarna högt? Säg gärna att du gör det. Jag försöker hålla mig när jag är på bio dock. Men det är svårt.

Markattan sa...

Jag rättar alla och allt hela tiden. Dessutom skriker jag högt när någon särskriver.
Vidare har jag den tvivelaktiga läggningen att raljera och vara sarkastisk över framförallt journalisters dåliga språkkänsla.

Något ska man ju roa sig med 😂

Markattan

September sa...

Ni som verkar kunna detta med språk, min käpphäst är ordet ijänkligen. Alltså uttalet av ordet egentligen. ÄR det verkligen dialektalt? Eller bara så FEL som jag tror/tycker. Var man än bor.

I övrigt påminns jag om vår förra sommar när jag läser dina inlägg, jag hade glömt vissa saker som spolning, bad m.m. Hoppas du också snart får glömma och leva på som vanligt.

DDT sa...

Markattan - Precis. Det är ju rooooligt. Fast det är ju inte lika kul när man själv har gjort bort sig. För det händer ju ibland. Jag har skrivit ett antal rejält dåliga meningar och texter under mina dagar, även om vi då bortser från rena skrivfel, felstavade namn och rubriker som ingen kommit ihåg att kolla...
Ibland är man helt enkelt kass. Man = jag.

September - Don't get me started on det dialektala. Jag får rysningar av ijänkligen. Och asseptera. Och vinklen (skåningar). Och när folk inte kan skilja på nära och närma. Eller var och vart.
Och tack! Jag hoppas också att allt det här snart bara ska vara ett vagt och suddigt minne.

Smultronblomman sa...

Något som jag stör mig på är att folk inte kan skilja på de och dem när de skriver. Speciell irriterad blir jag när dem används fel. Jag är ingen språkpolis och är absolut inte perfekt. Men nån dj***a ordning får det väl vara...
Särskrivning är också något som triggar. Sedan har vi lokala specialiteter så som cykelen, nyckelen, busshållsplatsen och när ett verb slutar med -a så säger vi -e. Göre, äte, leke. ...

Markattan sa...

För att inte tala om när lärare säger att det heter i förrigår... Hur är det möjligt?

De enda som får säga fel är de som kommit hit med andra modersmål. Vad sägs om killen som skulle bokstavera sitt namn, S som i söttbullar? Underbart och fullt förståeligt för mig som jobbar i branschen.

Sen är det klart att vi alla gör fel, men det kan väl inte räknas... 😂

Markattan

DDT sa...

smultronblomman - det är så himla skönt att det inte bara är jag. Busshållsplatsen var nytt! Det hade garanterat fått mig att hoppa till.

Småländskan sa...

Nu går jag igång på riktigt! Jag avskyr särskrivningar, jag blir galen av "ijengkligen, ejengklien", helt tokig av "de" och "dem" som inte skrivs rätt, cyklen, nycklen... Jag kallas språkpolis av mina vänner, då jag rättar, läser högt från alla felstavade skyltar, trottoarpratare och annat.
Jag har ett förflutet från tidningsbranschen, på den tiden då det fanns korrekturläsare. Där satt jag mitt emot "gamlingarna" i gamet, de som verkligen kunde, motläste, lärde mig otroligt mycket. Numera finns inga sådana och det märks när journalisterna skriver in sina texter direkt. Ibland tror jag det kanske, förhoppningsvis, kan vara ett slarvfel av journalisten, men då jag läser vidare i texten märker jag att det är ett återkommande stavfel, syftningsfel.
Jag halkade in i skolans värld på äldre dagar och blev helt ställd när jag märkte att förstaårseleverna på gymnasiet knappast kunde stava till sina namn. (Kanske lite överdrivet, men det är inte långt ifrån). Jag tog med barnkorsord på svensklektionerna och det var skrämmande hur många av dem som inte klarade att lösa dem.
Härom dagen blev jag ovän med min syster, då vi besökte en butik och jag bara var tvungen att påpeka att "där har ni stavat fel på skylten"... Hon skämdes, men jag kan bara inte låta bli.
Så härligt att se att vi är flera som reagerar på hur vårt språk utarmas mer och mer.

Småländskan sa...

Sen håller jag med Markattan vad gäller de som inte har vårt modersmål som sitt eget. Så härligt när vi kan förstå de som tex säger (som en kvinna sa till min frisör) "Do frissa lordags"? "Ja, jag har öppet på lördagarna". Svårare är det inte.
Det är ungefär som när jag pratar min grekengelska när jag är utomlands. Vi förstår varandra, vi fattar, trots det är massor av grammatiska fel och annat.
Men att vi, och främst våra ungdomar, inte har så många rätt vad gäller vårt eget språk, det är skrämmande.

Markattan sa...

@Småländskan 😊 härligt med nysvenska, förfärligt med förvanskad svenska

Markattan

September sa...

Rolig (eller inte) läsning om hur fler av oss upplever okunskapen i både tal och skrift. Nu är jag långt ifrån så duktig som jag skulle vilja vara, men vissa saker borde alla kunna, eller de borde i alla fall få chansen att lära sig det i skolan.

Vad gäller de som kommer hit och berikar vårt land som nysvenskar så gäller självklart helt andra regler även hos mig.

DDT sa...

Tänk att språk kan engagera så? Roligt!

Samtidigt måste jag säga att jag inte alltid är så sträng. Jag tycker att det är skitkul när människor hittar på nya ord och konstruktioner. Engelska ord i svenska texter stör mig inte det minsta om det är gjort med rätt känsla. Människor med egen stil kan få misshandla svenskan nästan hur mycket de vill, framför allt i kortare texter. Det är härligt!

Jag har till och med börjat vänja mig vid ordet "Aja", men jag är väldigt glad att stavningen juh sällan ses nu för tiden. Jäklar vad matt jag blev av att se folk skriva det överallt. (Det kan hända att folk fortfarande gör det men att jag har blockat dem på fb så att jag slipper se det. Hmm?)