Obesvarad kärlek

Jag är något av en naturmulle. Åtminstone i teorin. Jag oroar mig för plast i haven, utrotning av djur, övergödning av sjöar... you name it. 

Så, när jag läste om att man kunde vara lite snäll mot humlor, bin och andra nyttiga djur genom att anlägga en äng med blommor kändes det som helt rätt grej. Jag har ju redan en äng!

Teorin är att man ska utarma jorden genom att avverka gräset och ta bort det. Då får klassiska svenska sommarblommor en chans att komma tillbaka till glädje för humlor och hugade bukettplockare. 

Det är alltså teorin. I verkligheten däremot...

Den här biten äng har jag kämpat med i två år. Tagit ned gräset, krattat ihop det, komposterat och förväntansfullt spanat efter spirande ängsblommor. 

Den här biten äng har jag lämnat åt sitt öde. 

Va fan?

Naturen verkar helt enkelt inte gilla mig lika mycket som jag gillar den. 

Är inte det lite sorgligt?

Frågelåda

Jag är sjukt kass på blommor och i ärlighetens namn rätt ointresserad av saker som växer om man inte kan äta dem. Men de här blommorna trivs tydligen. De är ganska låga och har silvergrå blad. Är det någon som vet vad det är? 

Kan man äta dem?

Skoja bara! Jag ska grilla hamburgare. 

Den dag jag börjar fundera på att dekorera min mat med ätbara blommor ska jag lära mig tredjegradsekvationer, för då har jag garanterat för mycket fritid. 

Förresten

Är det någon som kan tala om för mig vad det här är?

Det känns så där lagom proffsigt att säga "de där gula grejerna blommar".

Jag skulle föredra om det tog några minuter innan jag avslöjade vilken total trädgårdsamatör jag är.