Min vanliga taktik

En arbetsdag kvar.
Sedan ska jag vara ledig i sexton dagar.
16! Fatta hur länge det är! (För det är det väl? Nästan en och en halv evighet, hoppas jag. Annars kommer jag att bli grymt besviken.)

Men innan dess finns det förstås lite saker som måste fixas.
Tror ni att jag har gjort dem?
Nej, så klart inte.
Jag har förstås skjutit upp allt till årets sista arbetsdag.
Hur ska man annars få någon spänning i tillvaron?

Om jag inte betedde mig så här skulle jag antagligen behöva börja klättra i berg för att få lite fart på adrenalinet. Och det vore väldigt, väldigt olämpligt.
Rent ut sagt livsfarligt. Både för mig och för alla människor som skulle råka befinna sig i nedanför.

Om man ser det så, gör jag faktiskt världen en tjänst genom att skjuta upp allt. Nästan som om jag var en fin människa. Snäll innerst inne, typ.
Jag väljer att se det så.

Mina fyra lediga dagar

börjar precis just nu!

Nu ska jag bara röja lite, packa mycket och hyperventilera en aning så är jag redo för påsk.

På tisdag återuppstår jag förhoppningsvis!
Glad påsk!