Ett stordåd avklarat

Det är 1 juli. 

Det betyder att jag får shoppa igen. 

Nu har det gått sex månader där jag inte köpt några kläder, skor, smycken eller smink till mig själv. Inte ens böcker har jag handlat. 

Det var oväntat lätt. 

Men nu får jag shoppa igen. 

Jag gissar att det betyder att alla snygga fynd som affärerna varit fyllda med när jag inte fått handla, nu kommer att förvandlas till felsydda, skeva saker i äckliga material. 

Kläder brukar förvandlas på det sättet i samma ögonblick som jag provar dem. 

Nåja, det får vänta. 

Nu ska jag och västvärldens fulaste skor gå ut och springa en liten runda. 

Livet utan shopping

Jag brukar hävda att jag avskyr att shoppa, så det här med att inte köpa något nytt till mig själv före 1 juli kändes som ett ganska enkelt stordåd.

Men det var värst vad jag vill ha saker nu när jag inte får.
Och då har jag ändå varit ganska generös med vad jag faktiskt får köpa.
Jag får till exempel köpa verktyg, beslag, färg, penslar och allt som kan behövas för att bygga, renovera och fixa.

Ändå börjar jag redan vilja ha en massa nya saker.
Som skor.
Och snygga träningskläder. (Eftersom jag tydligen inbillar mig att det finns träningskläder som skulle se snygga ut på mig, trots att jag verkligen borde veta bättre. Jag gissar att denna villfarelse kommer att tas ur mig ungefär den 2 juli.)
Och kappor.
Och koftor.
Och... ja ni fattar.

Något är uppenbarligen skevt när man blir lite uppspelt av tanken på att man behöver köpa en ny slaskskrapa.