De växer mig ur huset

Spänningen stiger.

Gurkorna har nu sprungit om de svarta rädisorna men ligger ändå en bra bit bakom den ståtliga barlottibönan.

Vad jag ska ha åtta vattenmelonplantor till börjar kännas som ett mysterium. Hur mycket vattenmelon får egentligen plats i ett litet pyttelitet växthus som inte ens är levererat ännu?

Nåja, jag hinner fortfarande ta livet av dem med för mycket vatten eller någon veckas total glömska. Som jag brukar.

Jag är inte byggd för spänning

Körde vilse.
Hittade fram strax före stängningsdags.
Fattade inte hur lagret var organiserat.
Funderade på att börja gråta.
När de annonserade att de skulle stänga om 15 minuter hade jag hittat ungefär hälften av vad jag skulle ha.
Fem minuter innan stängning stod jag och spontansågade mina fem meter långa brädor för att få in dem i bilen.
Funderade ännu mer på att börja gråta.

Mitt ögonmått har för övrigt en felmarginal på ca 40 centimeter.
Kan ju vara bra att veta.

Hann varken få tag i skruvar eller muttrar.
Hittade inte kassan.
Hyperventilerade och grät närapå.
Försökte gå ut genom en glasvägg.

Adrenalin är verkligen inte min grej.
Min hjärna slutar fungera när jag blir stressad.
Jag gissar att fallskärmshoppning är uteslutet.
Jag skulle antagligen behöva valium innan jag kör in i en biltvätt.