Och jag är på landet.
Bästa sortens morgon.
Sedan gick jag ut för att se om skogen stod kvar.
Det gjorde den nästan.
Två träd hade fallit.
En gran, som jag inte kommer att sakna alls och en stor vacker tall som jag kommer att sakna lite mer.
Sådana är livsfarliga. Det fick jag höra ungefär 3000 gånger under min uppväxt. Jag gissar att alla andra också fick höra detta, för jag har aldrig ens hört talas om någon som på riktigt har skadats av en rotvälta utan att faktiskt arbeta med att röja fallna träd.
Skulle man tro de skräckhistorier jag fick höra som liten så låg rotfällorna liksom bara och väntade på att få smälla igen över oförsiktiga barn. Eventuellt kunde de kanske jaga ikapp en också om man kom för nära. Det var känslan.
Så nu ska jag akta mig noga.
Vad är egentligen ett rimligt säkerhetsavstånd till en rotvälta?
Man borde vara trygg inomhus, va?
Hoppas det, för nu tänker jag lägga mig i soffan framför teven.
Vore rätt jobbigt att bli störd av en ilsken rotvälta på krigsstigen.
