Och nu är allt som vanligt. Igen.

Inte blev det något av mina stolta planer, inte.
Jag fick en förkylning.
Det var allt.

Tyvärr innebar denna förkylning inte någon som helst nedsättning av aptiten. Den var om möjligt större än vanligt. Vilket betyder att jag nu känner mig dallrigare än någonsin.
Som en plastpåse fylld med brulépudding, ungefär.
Mmmm brulépudding....
Eller bulldeg.
Mmmm bullar...

Fan, Barbapappa! Jag ser ut som Barbapappa.
Jag måste sluta associera allt till mat.

Men jag har i alla fall köpt en ny stegräknare.
Som jag säkert kommer att börja använda vilken dag som helst.
Visst?

Sanningens minut

Dags att ställa sig på vågen.
Håll tummarna!
...
74,1.
Yey!

Det måste ju firas.
Men hur?
Något säger mig att min första impuls - varm brietårta med torkad frukt, nötter och honung - kanske inte är en hundraprocentigt bra idé.
Så vad gör man för festligt nu?
Äter en morot?
Party, verkligen.

Noll inspiration

Jag vill bara sova.
Och då har pollensäsongen inte ens börjat riktigt än.
Det här kommer att bli festligt.
Jorå.

Hur mycket kan förresten ett linne, en behå, en tunn tunika, en liten kofta, ett par träningsbyxor, ett köksförkläde, ett par strumpor och en cd-spelare väga?
Väldigt mycket va?
Ska vi säga ca 5 kilo?
Bytte precis batterier i vågen...
Hoppsan!