Black Friday

Ska ni shoppa något idag?

Jag ska det troligtvis inte. Det är aldrig någon vidare rea på bacon och wienerbröd. Och det är nog (bortsett från verktyg) det enda som skulle kunna få mig att köa utanför en affär.

Nej, nu ljög jag. Ibland följer jag med vänner när det är utförsäljning någonstans. Som på Lexington. Men efter att ha sett samma diarréfärgade handdukar tre år i rad tappade jag faktiskt lusten att hänga med just dit.

Fast jag skulle faktiskt behöva är en matta, en tv-bänk, en ny pump och en liten varmvattenberedare från den här sidan om 90-talet. Äsch, orka!

Anar jag lite konsumtionskritik här, kanske?

Det är lika bra att hålla sig undan. För även om jag inte gillar att shoppa så händer det att jag drabbas av bristande impulskontroll och då kan jag komma hem med ungefär vad som helst.

En sådan här kanske?

Göteborg är kasst på väder

Snösmockor! Snöåskväder! Bandvagnar! Kaos!

I resten av landet alltså.

I Göteborg: 1,5 cm slask. 

Helt odramatiskt ju

Det gick till och med utmärkt att cykla. Allt som krävdes var att jag föste undan lite snö från sadeln. Så mesigt. Inget pulsande, inget skottande, inget hela-kvarteret-hjälps-åt-att-knuffa-bilar. Bara snöblandat regn. Det värsta vädret som finns.

Men helgen var bra. Jag hann tömma min regnvattentank, plocka upp det sista av årets potatisar och morötter innan tjälen slog till och så 3000 vallmofrön. 

Ja 3000 stycken. Ungefär. Jag räknade inte. Och det tror jag inte att fröfirmorna gör heller. Med tanke på hur många som brukar gro (ungefär 0 av 1000) är jag inte helt säker på att det verkligen är frön de skickar. Det kan vara damm.

Det kan också vara så att jorden runt mitt torp helt enkelt inte är lämplig för vallmo. Men det skulle ju vara en trist förklaring. Vi får se till våren. Just nu tänker jag i alla fall fantisera om blommande fält med vajande röda blomblad.

Fruktlösa försök att inte känna mig som en snattare

Det går faktiskt framåt med min äppelodling. I år räckte frukten till två äppelpajer och två burkar äppelmos. 

Men det var inte det jag tänkte skriva om. Utan vårt fruktfat på jobbet. För varje måndag när vi kommer till kontorshotellet står det ett stort fat med frukt i köket. Trevligt. Ibland finns det godis också. Ännu trevligare. Och ibland finns det påsar med direkt oätliga saker som fikonbollar med aprikos och kanel. Rätt otrevligt faktiskt.

Frukt är ju gott, så nästan varje dag tar jag en banan, clementin eller i nödfall ett äpple. Nu uppstår ett problem. För jag vill även ha kaffe. Dessutom vill jag gärna ta av mig mössa-vantar-halsduk innan jag blir tokvarm. För att sedan kunna ta mig uppför två branta trappor och igenom tre låsta dörrar kör jag ner allt utom min kaffekopp i väskan.

Och sedan blir min hjärna uppenbarligen upptagen med annat. För nästan varje dag när jag kommer hem hittar jag en banan, clementin eller ett nödfallsäpple i väskan. Och då känner jag mig som om jag har snattat. Det har jag ju inte såklart. Hade jag ätit frukten på jobbet så hade jag inte tänkt på saken. Men nu känns det ungefär som om jag hör till den grupp av människor som plockar med sig toalettpapper från sin arbetsplats. Du använder det där, du tar inte med det hem! Okej?

Och där avslutar vi dagens avsnitt av Veckans i-landsproblem.

Det borde man ju kunnat räkna ut

Klart att det fanns en anledning till att den till synes perfekta parkeringsplatsen var ledig.

En kompost? Vad fint!

Tur ändå att bilen inte var nytvättad. Ha! Som om den någonsin är det. Jag har fortfarande inte tagit itu med min biltvättsrädsla. Men jag kommer väl till det så småningom. Det är ju inte som om det saknas saker att förbättra i min personlighet. Listan är lång.

Just detta problem väljer jag att skylla på min pappa. Han har vad jag vet aldrig någonsin tvättat en bil. "Den blir ren när det regnar" brukade han säga. Detta var faktiskt inte riktigt sant. De blev möjligtvis lite mindre smutsiga. 

För övrigt tycker jag att allt som ska fixas med bilar är lite obehagligt. Byta däck, besikta, lämna in på service. Och nu är det dags igen. Visserligen är det nästan 15 grader just nu, men om jag inte byter snart kan man ge sig på att det blir vargavinter och drivis nästa vecka.

Min sämsta kanal

 

Finns det på riktigt en enda människa som tittar på Kanal 11?

Och i så fall varför?

Eller är det bara jag som inte är jättesugen på att se läkare tömma bölder, deformerade kroppar eller nakna engelsmän? Ok, de där två sista kan vara ungefär samma sak.

Reklam-tv skulle ge oss ett sååå mycket bättre utbud minns jag att folk brukade säga på den tiden vi hade två kanaler. Jomentjena!

Är ni preppiga?

Nej inte peppiga! Jag misstänker att den som gillar inspirerande citat och tips om hur man får ut det bästa ur varje dag inte håller till här. Det skulle ju vara ett självskadebeteende.

Nej, jag undrar om ni har några preppertendenser?

Har ni vevradio, konserver, tangiakök och stearinljus liggande hemma?

Själv är jag en aning inkonsekvent. Jag har nog mat så att jag skulle klara mig någon månad.  Kontanter ifall min bank får internetproblem. Och bilen är alltid fulltankad så att jag kan ge mig iväg om Göteborg blir invaderat av mördarzombiesniglar. 

Men. Så är det ju det här med vatten. Som så klart är det man absolut inte kan klara sig utan. Det har jag inte. För jag kan inte komma på någon vettig plats att förvara det. 

I frysen? Men hallå, jag får möjligtvis plats med en liten påse riven ost där (trots att jag har försökt äta från frysen i en hel vecka). 

Vattendunkar? Ja, man var ska man ställa dem då? Det är ju inte direkt en inredningsdetalj som funkar var som helst. Och vad händer om någon går sönder? Jag är inte helt säker på att försäkringsbolaget tycker att det är en vettig idé att ha 20-litersdunkar med vatten stående i lägenheten även om MSB verkar vara för. 

Vattensäng?

Någon form av rekord

Förra veckan gjorde jag av med tio kronor.  Totalt!

Det har nog inte hänt sedan jag gick på mellanstadiet. Det var ingen planerad sparsamhet från början. Bara en kombination av att jag verkligen, VERKLIGEN, behövde äta ur min frys och en skriande brist på lust att göra något alls. 

Det är väldigt billigt att inte vilja något, faktiskt. Och lite kul att se hur länge man kan låta bli att handla. Hade kunnat klara mig utan att handla något alls, men köpte en Festis för att verka normal när jag kände att det behövdes (som om det skulle hjälpa). 

Idag skärpte jag i alla fall till mig och gick och handlade festliga saker som maskindiskmedel, rågsikt och chipotlepasta. Mitt liv - vilket party!