Som tekoppar...

Fattar ni hur stora spindlar man har i jordkällaren om man måste använda en grilltång för att slänga ut dem?

Men nu är de borta.
Tillsammans med getingboet som tidigare hängde i ansiktshöjd.

Eventuellt kan jag ha sprejat så mycket insektsspray att jordkällaren är olämplig för förvaring av färskvaror fram till 2019.
Men det är ok.
Jag har ändå bara öl där.

Dags att plantera ansjovis

Om Markattan har rätt så ska den skrämma bort sork.
Låter som ett utmärkt användningsområde för ansjovis tycker jag.
Ungefär det enda jag har hittat hittills, faktiskt.

Jag hoppas bara att de inte tar sig.
Eller sprider sig.
Om de beter sig som mina hallonbuskar kommer jag om några år att vada fram i ansjovis.
Jag misstänker att det känns ungefär som att trampa på skogssniglar.
Nåja, jag kan ändå inte visa mig barfota med mina blåa tånaglar.
Det får bli spikskor, helt enkelt.
Känns nytt och fräscht.

Ett vårtecken

Alla vårtecken är inte lika vackra.
Det som gömts i snö, kommer uppenbarligen upp i tö.

Sorkjävlar!

Mässterfotograf

Passade på att ta lite bilder när jag var på mässa.
Kan ju vara bra för inspirationen, tänkte jag.
Jorå.

Det här är en av de bästa.
Den tycks föreställa något.
Tyvärr är jag inte riktigt säker på vad.
Eller hur jag tänkte att detta skulle inspirera mig i framtiden.

Övriga bilder verkade mest föreställa insidan av min handväska och folks ryggar.

Framtiden ser lite suddig ut.

Vårvärmen kan vänta

Inte nog med att man svettas av att springa (det visste ni redan, va?), man får skavsår och blåa naglar också.
Lagom klädsamt!
Och väldigt smärtsamt.
För tillfället kan jag bara ha vinterkängor på mig.
Och gummistövlar.

Så, nu tycker jag att våren kan få lugna ned sig lite.
Ingen brådska med värmen för min skull.

Jag kommer troligtvis inte att vara redo för sandaler förrän i oktober.
Vi får hoppas på en varm höst.

Undrar ni om jag sprang, förresten?

Det gjorde jag.
Med tidtagarur och allt.

Jag köpte det billigaste stoppuret jag kunde hitta.
Det var kanske inte så smart.
Manualen är helt obegriplig.
Troligtvis googleöversatt från indonesiska till swahili och därefter till engelska.
Men efter att ha tryckt på diverse knappar ungefär 100 gånger fick jag den att ta tid.
Tyvärr har jag inte listat ut hur man ska få den att sluta ta tid, så den är nu inne på timme 28...

Lite svajig kvalitet, där ja.
Har jag tur kanske den håller en månad. Och känner jag mig själv rätt har jag vid det tillfället slutat springa för länge sedan. Mina nya vanor brukar hålla ungefär fyra dagar.

Lite onödigt köp, kanske.
Men alternativet var att springa med en äggklocka i form av en höna.
Och där någonstans drar jag gränsen.

Nycklar, hämtade och upphittade

Jag har nycklar igen.
Min nyckelknippa hängde kvar på landet, precis där jag hade lämnat den.

Hur min bilnyckel hamnat i en känga är däremot ett mysterium. Men där var den. Tvättstugenycklarna hade jag av någon anledning placerat i badrumsskåpet.
Oklart varför.

Ja, men då är väl läget under kontroll, då.
Eller har jag glömt nåt?