Markattan tror på mig

Markattan (som fram till idag verkat fullkomligt normal) tror att jag visst kan vara en aspirant för tidningen Lantliv. 

Gött!

Jag vet redan vad jag ska säga. 

"Jag hittade det här huset och kände direkt att det här var min plats på jorden"

Betydelse: det här var det enda hus inom min budget som man inte kunde knuffa omkull genom att råka luta sig lite hårt mot en vägg. 

"Jag har låtit renoveringen ta tid för att verkligen känna in miljön och förstå vad huset behöver"

Betydelse: jag har fortfarande inte bytt de gardiner som hängde här när jag köpte huset för snart sex år sedan. Pga att jag är ointresserad av textilier och att alla gardiner ändå är fula. 

"Jag har inrett med en blandning av nytt och gammalt"

Ja vad fan är alternativet? Finns det någon enda människa vars hem inte är en blandning av nytt och gammalt? Det är väl bara om ens hem brunnit ned som man köper allt nytt? Det där kan vara det tröttaste citat jag vet. 

Är det något jag missat?

Stylish

Dagens outfit:

Detta klädsamma plagg valde jag ur min walk-in-lada idag. Tillsammans med gummistövlar, trasiga träningsbyxor och rutig skjorta blev det en komplett look, perfekt för trädgården. 

Pricken över i blev en röjsåg i matchande orange. 

Fan, jag kommer aldrig att få bli stylist för Lantliv, va?

Ja, jag är fortfarande lite rastlös. 

Otacksamhet är världens lön

När jag skulle hämta vatten till växthuset i morse så innehöll hinken en fripassagerare. 

Man tycker ju att hen kunde vara lite tacksam över att bli räddad ur brunnen. 

Men icke, då. 

Den väste elakt åt mig åt verkade inte det minsta intresserad av att uppfylla ens den minsta lilla önskan. 

Mitt liv är uppenbarligen inte en saga. 

Men vad är nu detta?

Jaha, och nu då?

Jag är varm, rastlös och uttråkad. 

Så ska det väl inte vara?

Jag har glömt hur man har semester!!!

Hur är det ens möjligt?

Ledigt brukar ju vara min allra bästa gren.

Visst ville jag bli en ny människa, men jag ville verkligen inte bli en människa som inte njuter av att vara ledig. Det är ju helt onaturligt!

Detta måste väl vara något tillfälligt som snart kommer att gå över?

Typ chock eller ett virus?

Visst?

Gissa gärna

Började det regna precis när vi vi tagit de första två tuggorna?

Tja, vad tror ni?

Men jag har egen färskpotatis. Alltid något. 

Glad midsommar!

Klar, kanske...

Nej, men då tar jag väl semester då?
Trots att det känns som om jag glömt något enormt viktigt…

Hoppas att jag har fel.

En dag kvar

I morgon klockan "när jag nu tycker att det är lämpligt" börjar min semester. Och jag har drabbats av den totala sommartröttheten.
ALLT är så jobbigt att jag nästan döööör.

Skicka ett mejl?
Men guuud, jag orkar inte.

Fixa out of office-meddelande?
Krav, krav, krav.

Förbereda de jobb som ska lämnas över?
Orka.

Städa undan mina papper?
Tyvärr, mina armar har visst ramlat av.

Svara i telefon?
Men ska det verkligen vara nödvändigt?

Fika?
Näääh… vänta nu. Sa du blåbärspaj? Det orkar jag nog.