Svävar fram

Kolla vilken liten minifot!
Tur ändå att jag inte satsade på en karriär som fotograf.

Vad jag planerade att illustrera var att det regnade och att mina skor var blöta, men att jag var glad ändå. Syns det?
Kanske inte.

Glad är jag i alla fall. Ovanligt glad. För om en liten stund går jag på semester och dessutom har jag varit på mammografi och ultraljud idag och det fanns inga nya tumörer.

Nu ska jag bara skicka några filer, skriva en liten text, betala ut lite lön och sedan är jag LEDIG.
Som poesi i mina öron.
Eller kanske inte poesi. Jag är inget större fan av poesi. Som Def Leppard i mina öron på en portugisisk strand på 80-talet. Så känns det!

Det ska vi fira!

I dag får jag min allra sista cellgiftsbehandling.

Egentligen borde det firas med tårta. Men just nu smakar allt jag äter hårdkokt ägg. Vilket i och för sig inte är det värsta som finns, men det är ändå en smak som fungerar rätt dåligt i kombination med hallon och jordgubbar.

Fast smörgåstårta kanske...?
Eller inte. Skaldjur smakar järnfilsspån.

Jag är inte helt säker på hur lång tid det kommer att ta för smaksinnet att repa sig. Men jag ser fram emot det.

28 - snart är det vår!

Titta! Snödropparna är på gång. 

Februari är slut. 

Äntligen. 

En snabb tillbakablick på månadens inlägg visar att jag levererar på stök och fult. 

Jag önskar att jag var förvånad. 

Klar, kanske...

Nej, men då tar jag väl semester då?
Trots att det känns som om jag glömt något enormt viktigt…

Hoppas att jag har fel.

Nu

blir det långhelg!

Planen ser ut som följer:
äta
sova
titta på när gräset växer

Bra plan, va?