Fäääääärdig

Så där ja!
Nu är jag klar med den här delen av behandlingen. Igår sa jag hejdå till den här lille grejen som har suttit i min arm sedan början av juli.

Den har inte känts det minsta lilla och jag har kunnat använda armen precis som vanligt. Om vi bortser från en av de saker jag gillar allra bäst då: att sänka ned den och resten av kroppen i ett badkar med varmt vatten.
Men nu har de dragit ut de 34 centimeter slang som jag har haft inne i en ven och så fort såret (som är ungefär lika stort som ett knappnålshuvud) har läkt, tänker jag tillbringa en hel kväll i badkaret. Den som tror att jag kommer att svara i telefon i övermorgon kommer att ha FEL!

Nu behöver jag inte heller komma ihåg att ta den här lilla högen tabletter vid rätt tid före behandlingen.

Det enda jag kommer att sakna med medicineringen är tisdagarna. För då är jag pigg som en jordekorre av kortisonet, samtidigt som jag knappt har en rynka och ser lite lätt solbränd ut. Ok, jag vet att det bara är en biverkning - men hey, en dag utan rynkor... Hur kan man inte gilla det?

Att få cellgift var ju lite intressant i början. Men, de senaste månaderna har det bara känts tidsödande och tråkigt. Visst, man kan läsa böcker, lyssna på poddar och småprata om man har fått en rumskamrat som är lagd åt det hållet. Men man vill ju bara att det ska bli klart så att man kan gå därifrån och göra något roligare. Så det är helt utan saknad jag vinkar adjö till droppåsar nu.

Nu har jag en månad ledig från sjukvården. Yippie för detta.

Jag är fullständigt medveten om att jag är väldigt lyckligt lottad och att många mår fruktansvärt dåligt av sin behandling. Men man kan må som jag också... Med droppande näsa och defekta smaklökar som största problem.

Det ska vi fira!

I dag får jag min allra sista cellgiftsbehandling.

Egentligen borde det firas med tårta. Men just nu smakar allt jag äter hårdkokt ägg. Vilket i och för sig inte är det värsta som finns, men det är ändå en smak som fungerar rätt dåligt i kombination med hallon och jordgubbar.

Fast smörgåstårta kanske...?
Eller inte. Skaldjur smakar järnfilsspån.

Jag är inte helt säker på hur lång tid det kommer att ta för smaksinnet att repa sig. Men jag ser fram emot det.