Provar kontorsstolen

Har placerat rumpan på sin vanliga plats.
På en kontorsstol, vid mitt skrivbord, på kontoret.
Det känns oroväckande normalt.
Jag har inte glömt vare sig lösenord, eller hur man sätter igång programmen.
Konstigt.

Nåja, jag har en vecka till på mig att tömma hjärnan på fakta, kunskap och invanda rutiner.
Nu är i alla fall räkningarna betalda och jag kan alltså återgå till att skörda, skala, tärna, skiva, steka, koka och lägga in squash.

I morgon åker jag till landet igen och börjar ladda upp för att bli en ny människa.
För en sådan ska jag förstås bli i höst.
Så klart.
Helst en utan foppa-tofflor.

Nästan som en hobby

Förutom att klippa gräs ägnar jag orimligt mycket tid åt att leta recept på squash. Eftersom det är vad min trädgård bestämt sig för att producera sjuka mängder av i år.

Jag har ätit grillad squash, fylld gratinerad squash, squashsoppa, pastagratäng med squash, sallad... You name it. 

Jag hoppas verkligen att det är en nyttig grönsak. 

Annars ligger jag risigt till. 

Halvtid

Halva semestern har gått och jag är så avslappnad att jag påminner om jello.

Men det händer ju inte mycket att skriva om precis. 

Kaffe framför morgonprogrammen om inte vädret tillåter utesittning. 

Om vädret fortsätter att bråka kan man ju alltid läsa lite. 

Mellan regnskurarna kan man passa på att diska. 

Skulle solen titta fram kan man ge sig fan på att gräset behöver klippas. 

Tja, ungefär så ser mina förmiddagar ut. Om jag inte måste åka in till Coop och handla, förstås. 

Men det är ju inte heller mycket att blogga om. 

Hatar Stora Enso

Så här såg det ut på den allra trevligaste delen av min springrunda (ok, hasa-runt-i-snigeltempo-runda då, om vi ska vara noga) förra året. 

Nu ser det ut så här:

Det kommer att vara fult i resten av mitt liv. Dystert!

Men jag antar att det är en bra ursäkt för att slippa springa. Alltid något. 

I den skog som finns kvar fanns det lite kantareller. 

I övrigt har jag mest ägnat min första semestervecka åt att äta gurka och fundera på vad jag ska göra med den bisarra mängd zucchini som jag verkar få i år. 

Vad gör ni?

Markattan tror på mig

Markattan (som fram till idag verkat fullkomligt normal) tror att jag visst kan vara en aspirant för tidningen Lantliv. 

Gött!

Jag vet redan vad jag ska säga. 

"Jag hittade det här huset och kände direkt att det här var min plats på jorden"

Betydelse: det här var det enda hus inom min budget som man inte kunde knuffa omkull genom att råka luta sig lite hårt mot en vägg. 

"Jag har låtit renoveringen ta tid för att verkligen känna in miljön och förstå vad huset behöver"

Betydelse: jag har fortfarande inte bytt de gardiner som hängde här när jag köpte huset för snart sex år sedan. Pga att jag är ointresserad av textilier och att alla gardiner ändå är fula. 

"Jag har inrett med en blandning av nytt och gammalt"

Ja vad fan är alternativet? Finns det någon enda människa vars hem inte är en blandning av nytt och gammalt? Det är väl bara om ens hem brunnit ned som man köper allt nytt? Det där kan vara det tröttaste citat jag vet. 

Är det något jag missat?

Stylish

Dagens outfit:

Detta klädsamma plagg valde jag ur min walk-in-lada idag. Tillsammans med gummistövlar, trasiga träningsbyxor och rutig skjorta blev det en komplett look, perfekt för trädgården. 

Pricken över i blev en röjsåg i matchande orange. 

Fan, jag kommer aldrig att få bli stylist för Lantliv, va?

Ja, jag är fortfarande lite rastlös. 

Otacksamhet är världens lön

När jag skulle hämta vatten till växthuset i morse så innehöll hinken en fripassagerare. 

Man tycker ju att hen kunde vara lite tacksam över att bli räddad ur brunnen. 

Men icke, då. 

Den väste elakt åt mig åt verkade inte det minsta intresserad av att uppfylla ens den minsta lilla önskan. 

Mitt liv är uppenbarligen inte en saga.