Tjockisen läser

måndag 31 augusti 2015

Måndagstrött

Jag är så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna.

Nu misstänker att min hjärna kan ha blivit helt utmattad av alltför många tankar. Normalt dövar jag det där bruset i huvudet med radio, men nu har jag tillbringat alldeles för mycket tid i sällskap med min hjärna.

Den är fan inget upplyftande sällskap.

Och förresten...

Veckans skörd: 4,5 kilo gurka. 

Någon som har något recept som inte är tsatsiki?

söndag 30 augusti 2015

Laddad

Jag och min mobil är kompisar igen.
Men oj, vad beroende jag har blivit av den utan att märka det. 

Om man springer utan att runkeeper registrerar det, har man verkligen tränat då?

Och hur tog jag egentligen reda på saker när jag inte kunde googla var tionde minut? Lallade jag bara omkring helt ovetande hela tiden? Det gjorde jag, va?

Gräsklipparen visade sig dessutom ge ifrån sig ett himla tråkigt ljud som verkligen sabbade hela upplevelsen, när jag inte kunde lyssna på P1-dokumentärer samtidigt. 

Hjääälp! Jag har blivit beroende av min mobil. 

lördag 29 augusti 2015

Off the grid

Om några minuter kommer mitt mobilbatteri att ge upp. 
Och jag har glömt min laddare. 

Jag kommer att leva som på 90-talet. 
Spännande. 

Enformig diet

Men gissa vad jag ska äta nästa vecka?
Antal mogna tomater = noll. 

fredag 28 augusti 2015

Fredag igen

Bästa dagen ju.
Bara timmar kvar tills jag får åka ut till landet och se om växthuset har producerat ytterligare ett jättegäng gurkor. Hoppas inte. Inte för att det är något direkt fel på gurka, men min matlagningsfantasi börjar ta slut efter att ha ätit gurka på längden och tvären i flera veckor. Så om någon av de där 100 gröna tomaterna som fanns i växthuset förra veckan hade blivit röda, skulle det uppskattas…

Fast först ska man väl jobba sig lite.
Bråka lite med vårt nya näst intill obegripliga crm-system kanske?
Det lär ju vara en humörhöjare...

Vad ska ni göra innan det är helg?

torsdag 27 augusti 2015

Knappnålstyst

Igår var jag och såg filmen om Ingrid Bergman.
Salongen var full.
Och tyst.
Knäpptyst.
Hela tiden.

Sådant gör mig lite nervös.
Jag får liksom tvångstankar om att jag ska tappa mitt godis, börja gallskrika, slänga popcorn omkring mig (trots att jag inte ens hade några popcorn) fisa ljudligt, få en hostattack som vägrar sluta eller att min alldeles för fulla handväska ska rämna och att alla saker i den ska börja rulla nedför biosalongens sluttande golv för att till slut samlas vid fötterna på de som sitter allra längst fram.

Så jag satt blickstilla hela filmen och vågade knappt andas.
Tyvärr var jag så fokuserad på att vara tyst, att jag hade lite svårt att koncentrera mig på själva filmen.
Men den var nog bra.

onsdag 26 augusti 2015

När jag tappar det helt

Normalt är jag en ganska lugn person.
Men kombinationen stress och teknikkrångel kan få mig att tappa greppet fullständigt.

Idag skulle jag på ett möte.
På en plats där jag aldrig varit. I ett område som jag bara har ett ungefärligt hum om var det ligger. Men det skulle ju google maps lösa åt mig, tänkte jag.

Där tänkte jag väldigt fel.
Google maps var övertygad om att jag befann mig i Stavrelund, strax utanför Trollhättan.
Det gjorde jag inte! Verkligen inte.

Nåja, den rättar väl till sig när jag börjar köra och den upptäcker var jag är någonstans, tänkte jag och började köra åt det håll stället borde ligga.
Det gjorde den inte!
Den teg.
Efter några mil när det verkligen började bli dags att välja rätt avfart började jag få panik. Svängde in på en parkering och försökte igen med Google.
Som fortsatte att hävda att jag befann mig i Stavrelund och hade 12 mil kvar till mitt mål.
Inga knapptryckningar i världen kunde övertyga appen om något annat.

30 minuter senare har jag tårar i ögonen, bankar telefonen i ratten samtidigt som jag skriker åt den.
"MEN JAG ÄR JU FÖR FAN INTE I JÄVLA STAVRELUND!"

Tyvärr hade det tydligen hunnit komma en hel del nya bilar och människor till parkeringen under de 30 minuter som jag ägnat åt min trilskande app.
Det blev väldigt konstig stämning i bilen när jag upptäckte det.
Även om det bara var jag som var där. Och telefonen då.

Till slut fick jag starta en annan app, som visserligen ledde mig fel tre eller fyra gånger (Gör en laglig u-sväng. Gör en laglig u-sväng! Gör ytterligare en laglig u-sväng. Kör runt i en cirkel några gånger också) men som efter några hundra svordomar ändå ledde mig till en parkering framför huset dit jag skulle.
Bara en timme senare än vad jag hade planerat…

Mötet tog ungefär 15 minuter.

tisdag 25 augusti 2015

Redan på jobbet

Praktiska omständigheter tvingade mig att åka extra tidigt till jobbet idag. Avskyr omständigheter!
Så, nu sitter jag här med mitt kaffe och en hel dag framför mig.
En dag som helst borde fyllas av säljande aktiviteter.
Gillar inte säljande aktiviteter något vidare heller.

Och så regnar det.
Ja ja.

måndag 24 augusti 2015

Varför inte?

En sådan här dag kan man väl lika gärna ge sig ut och springa?
I regnet. 

Jag lär ju inte bli på sämre humör. 
Det skulle vara svårt. 

Fail

Penna mellan tänderna för att fejka ett glatt leende fungerar riktigt, riktigt dåligt i kombination med illamående.

Jag lyckades i alla fall undvika att kräkas över tangentbordet. Jag väljer att se det som en seger.
Alltid något!

Provar alla trick i boken

Vaknar med migrän.
Tar tablett, som visserligen hjälper, men som gör att kroppen känns svag och orkeslös. Vill bara sova. Känner mig som världens kassaste människa. Är övertygad om att jag aldrig kommer att lyckas med någonting alls. Allt kommer att gå åt skogen… Funderar redan på vad jag ska skylla på för att slippa springa 8 km i kväll. Mår jag inte lite illa? Vad är det för idé att ens försöka?

En sådan dag, alltså!
Tjoho, precis vad man behöver när det är måndag.

Så kan vi ju inte ha det!

Dags att prova lite mentala övningar.
• En penna mellan tänderna så att mungiporna dras upp. (Minus här för att man kan råka dregla lite. Det gör verkligen inget bra för självförtroendet.)
• Fyra minuters koncentrerat fantiserande om att jag är rent oförskämt pigg, entusiastisk, stark och sugen på att ta mig an nya utmaningar. (Det där låter inte alls som jag. Jag får fantisera om att jag är någon annan.)
• Happy med Pharell Williams i hörlurarna.
• En lista över saker som behöver göras under dagen, som jag bara betar av en i taget utan att kräva att det ska bli perfekt direkt. (Fokus får ligga på lätta saker. Jag behöver lyckas med grejer idag. Att ringa någon av våra mer krävande kunder får vänta till i morgon. Jag är mer på frankera-brev-nivån idag.)
• Räta på ryggen och försök att se ut som om jag mår toppen.

Har jag glömt något?

Har det här någonsin fungerat för någon?

söndag 23 augusti 2015

Dagens skörd

En squash, en grön tomat (för att jag har läst "stekta gröna tomater och undrar om det verkligen kan vara gott) och mer gurka än någon människa rimligtvis kan äta. 

Gurka är väl en helt okey gå-bort-present, va?

Bara på landet

Fråga jag avskyr att ställa till mig själv när jag brer smör på en macka:
Hmm, är det där vallmofrön eller bananflugor?

Göra lite nytta

Jag har nya gummistövlar. Fina va?
Jag känner mig väldigt prydlig när jag vadar fram genom det lårhöga gräset för att ta mig till brunnen. 
Det är visserligen bara jag och fästingarna som ser dem, men ändå. Stylish. 

Idag har jag planerat att vara ruskigt effektiv utomhus. Vattna, klippa, rensa, gräva, kratta, skörda och kanske stapla lite ved. 

Vad ska ni göra en sådan här underbart varm och vacker sommarsöndag?

Jag är inte bitter för att jag tog tidig semester. Nejdå inte alls. Inte det minsta bitter. Inte, sa jag!

lördag 22 augusti 2015

Värmeslag

Att ge sig ut och springa var kanske inte dagens bästa idé. Det var inte skönt någonstans alls. 
Det var bara varmt. Och kändes bajs. 
Men jag gjorde det i alla fall. 
Guldstjärna på det. 

Förvirringen är total

Igår stod jag upp till knäna i konstgjord snö och arrangerade tomtar, granris, kottar och julstjärnor. 

Idag sitter jag på altanen och svettas som en julgris. 

Alldeles nyss kom jag på mig själv med att sjunga "nu är julen kommen, nu är julen här" samtidigt som jag plockade lavendel.

Nu ska jag åka in till Systembolaget. Risken finns att jag kommer därifrån med julöl. Det vore synd. Jag gillar verkligen inte julöl. 

torsdag 20 augusti 2015

Mysko tankar

Det här med att jag tänker "tänk om det är hemma hos mig det brinner" varje gång jag ser en brandbil komma farande med hög fart och sirenerna påslagna, det känns väl ganska normalt.

Vad jag har svårare att förstå är tanken som dyker upp nästan varje gång jag möter en ambulans i full fart. 
"Tänk om det är jag som är död, fast jag inte vet om det"

Jag är inte riktigt säker på vad jag menar där. Men om Nangijala visar sig se ut som centrala Göteborg i rusningstid kommer jag att bli sjukt besviken. 

Visst tänker ni också sådana konstiga saker? Va?
Eller annat skumt. 
Berätta för tjockisen. 

Vilka jobbigt pigga pensionärer

Tränade igår.
Valde ett pass som började klockan fem och upptäckte till min förvåning att jag var YNGST! Fatta hur sällan det händer nu för tiden…
Den ena lilla gråhåriga damen efter den andra spatserade in i salen.
Några såg ut som om de skulle välta om man råkade hosta på dem.

Hade jag råkat gå in på ett seniorpass?
Nej, tydligen inte.
För när träningen väl kom igång visade det sig att i stort sett alla var starkare än jag.
Även den lilla krumma gumman med spröda fågelben.
Jävlar vilken fart hon hade i armhävningarna.

Nu vet jag inte om jag ska känna mig knäckt eller hoppfull.
Jag är nog mest hungrig faktiskt.

onsdag 19 augusti 2015

Jag fann det!*

Det fanns!
Fast wienerbröden var slut.
Och just precis här ser jag plötsligt ett starkt argument för att åka tidigare till jobbet.

Däremot fanns det så mycket annat att jag blev lite överväldigad och bara köpte två enkla bullar. Jag skyller på chock och sugar overload.

Men det är ju en dag i morgon också.

*Någon som kommer ihåg den 70-talskampanjen för någon frikyrka? Eller var den lokal kanske?

Challenge accepted

Enligt okräftade rykten ska det finnas ett bageri som har fabriksförsäljning av wienerbröd, bullar och bröd bara några kvarter ifrån min normala cykelväg till jobbet.

Jag blir nog lite sen idag. 

tisdag 18 augusti 2015

Saker jag har glömt hur man gör

Hur fan byter man kläder på en strand utan att visa allt för många kroppsdelar för en intet ont anande allmänhet?

Att försöka kränga av sig svettiga träningskläder och få på sig en baddräkt var jobbigare än springandet. Och då var springandet en mardröm. Mardröm, säger jag. 
Jag var nära att vrida armarna ur led. 

Vattnet var dessutom kallt, brunt och lämnade en oljig hinna på kroppen. 
Vad denna bestod av har jag försökt att inte tänka på. 
Tiddelipom alltså. 

Den kassa tiden vi fick och hur löjligt korta sträckor jag orkade springa, försöker jag också förtränga. 
Tiddelipom all over.

Idag är en ny dag.  

måndag 17 augusti 2015

Planerat återfall i gammal vana

Det är måndag.
Dags att hasa 8 km i pensionärstempo (här tänker jag mig höftledsopererade i rehabiliteringsfas, inte spänstiga hurtbullar strax över 65) under ständigt gnällande över att vi aldrig någonsin blir bättre på det.

Om vi nu inte har blivit bättre förstås?
Två månaders uppehåll kanske är precis vad som behövs för att bli spänstiga som bergsegetter och snabbfotade som antiloper?

Fan tro't.

För övrigt svettas jag redan.

söndag 16 augusti 2015

lördag 15 augusti 2015

Bra investering

Det är ganska svårt att tycka riktigt synd om sig själv när solen skiner, det blåser alldeles lagom och man ligger och gungar i sin hammock. 

Nu rör jag mig inte ur fläcken förrän myggen kommer. 

Vanor som är för bra för att bytas

Att åka till landet. 
Där ser jag ingen anledning att ändra på mina rutiner. Jag måste ju plocka gurka till exempel. 
Jag vill verkligen inte att de ska bli ännu större än så här. 
Avslutar med ett av mina favoritcitat:
Människan består till 70 procent av vatten, vi är i stort sett bara gurkor med ångest. 

fredag 14 augusti 2015

En inte helt bekväm känsla

Den känsla som uppstår när man vet exakt var man befinner sig, men ändå inte är riktigt säker på hur man ska hitta hem.
Den känslan. Den är faktiskt lite obehaglig.

Jag är inte helt nöjd med beslutet att cykla en ny väg hem. Visserligen fick jag se vad som har hänt i kvarteren där jag jobbade för tio år sedan.

Problemet var att det hade hänt ganska mycket.
Bland annat hade de flyttat på varenda väg.
Så helt plötsligt stod jag och min cykel på en refug mellan två bussfiler.
Det var lite svettigt.

Jag tror att jag tar den vanliga vägen hem idag.

Det där behöver jag inte göra om

Att glömma telefonen på jobbet igår var ju nytt.
Men ganska onödigt.

torsdag 13 augusti 2015

Inte så lyckad lunch

Vädret är ju toppen, så trots sjuk jobbstress hela dagen sprang vi ut för att äta sallad vid kanalen.

Men nu skulle jag ju bryta vanor.
Göra nya saker och sådant trams.
Alltså plockade jag bara saker som jag normalt inte äter i min salladsbunke.

Min sallad idag bestod av:
ruccola
smetig avocado
bönor i 3 mystiska färger
råa rödbetsstrimlor
melon
några okända blad
1 st minimozzarella

Det var fan inte gott någonstans.
Det hade man kanske kunnat räkna ut?

En första avstämning

Det är ganska svårt att bryta vanor på morgonen, upptäckte jag.
Får jag inte kaffe är risken stor att jag blir ovän med allt från kroppsdelar till lösa föremål. Folk ska vi inte ens tala om. Att träffa människor utan koffein i den här kroppen kan leda till åtal.
Så, kaffet fick vara kvar.

Annat då?
Tja, hittills har resultaten varit lite blandade.

Funkar:
- att måla tånaglarna på morgonen.
 -att cykla i omlottkjol

Funkar mindre bra:
-att måla naglarna på morgonen. Det är ju helt omöjligt att få det att torka innan man petar på något eftersom man även ska dricka kaffe, sminka sig, klä på sig, leta telefoner och blåsa håret. En, jag upprepar, EN enda nagel är helt oskadad.
- att cykla i omlottkjol av linne. Den var struken i morse, jag lovar!

För övrigt är jag inte helt säker på om tånaglarna är så snygga heller. Långa ben i kombination med ganska kass syn gör det svårt att bedöma. Men jag tänker att det ändå mest är personer under 4 år som är i rätt längd för att studera dem och de brukar ändå vara mer intresserade av skalbaggar.


Omstart

Nej, nu är jag så trött på mig själv att jag vill rymma hemifrån. 
Nackdelen är ju att jag lär följa med. 
Så vad gör man?

Låtsas att man är någon annan?

I morgon ska jag försöka bryta så många vanor jag kan. 

Fake it till you make it, eller tills du tröttnar, eller glömmer bort det, eller nåt. 

onsdag 12 augusti 2015

Handlingsförlamad

Jag orkar inte gå hem från jobbet.

Kan det vara borrelia?
Eller är det bara delar av kroppen som blir förlamad av det?
Orka googla.

torsdag 6 augusti 2015

Saker man helt enkelt inte ska säga

"Nej, där i mitten behöver vi inte täcka golvet. Hur skulle vi kunna få färg där?"

FEL! Man kan alltid få färg där!
Var där än råkar vara.
Personligen tycks jag kunna spilla färg i närliggande kommuner varje gång jag öppnar en färgburk.

Tidsåtgång för att måla om vårt nya kontor: ca 4 timmar.
Beräknad tidsåtgång för att göra rent golvet från färgfläckar: något år kanske?

För det är ju så himla jobbigt att lägga ut täckpapp...

onsdag 5 augusti 2015

Lite less, ganska trött och aningen uttråkad

Vänligen tala om för mig att detta tillstånd är fullständigt normalt när man börjar jobba igen. Även om man har ett ganska fritt jobb där man bestämmer nästan allt själv. Visst känner nästan alla så? Visst, va?

Sedan vore det himla bra om ni kunde säga att det snart går över.
Gärna med övertygelse.

Tack, det var bra så.