tisdag 7 november 2017

Fäääääärdig

Så där ja!
Nu är jag klar med den här delen av behandlingen. Igår sa jag hejdå till den här lille grejen som har suttit i min arm sedan början av juli.

Den har inte känts det minsta lilla och jag har kunnat använda armen precis som vanligt. Om vi bortser från en av de saker jag gillar allra bäst då: att sänka ned den och resten av kroppen i ett badkar med varmt vatten.
Men nu har de dragit ut de 34 centimeter slang som jag har haft inne i en ven och så fort såret (som är ungefär lika stort som ett knappnålshuvud) har läkt, tänker jag tillbringa en hel kväll i badkaret. Den som tror att jag kommer att svara i telefon i övermorgon kommer att ha FEL!

Nu behöver jag inte heller komma ihåg att ta den här lilla högen tabletter vid rätt tid före behandlingen.
Det enda jag kommer att sakna med medicineringen är tisdagarna. För då är jag pigg som en jordekorre av kortisonet, samtidigt som jag knappt har en rynka och ser lite lätt solbränd ut. Ok, jag vet att det bara är en biverkning - men hey, en dag utan rynkor... Hur kan man inte gilla det?

Att få cellgift var ju lite intressant i början. Men, de senaste månaderna har det bara känts tidsödande och tråkigt. Visst, man kan läsa böcker, lyssna på poddar och småprata om man har fått en rumskamrat som är lagd åt det hållet. Men man vill ju bara att det ska bli klart så att man kan gå därifrån och göra något roligare. Så det är helt utan saknad jag vinkar adjö till droppåsar nu.


Nu har jag en månad ledig från sjukvården. Yippie för detta.

Jag är fullständigt medveten om att jag är väldigt lyckligt lottad och att många mår fruktansvärt dåligt av sin behandling. Men man kan må som jag också... Med droppande näsa och defekta smaklökar som största problem.

11 kommentarer:

* Snigel * sa...

Hurra! Så skönt det måste vara för dig att veta att nu är det gjort!

Jag gillar tanken med badkaret, även om jag inte är någon badkarsmänniska själv. :)

DDT sa...

Mycket, mycket skönt. Och som sagt: det ska bli väldigt skönt att bada igen. Hoppas jag. Tänk om jag inte är en badkarsmänniska längre? Oh the horror...

Humlan sa...

Så skönt att ha det gjort och att du ändå har mått så pass.

Är det inte konstigt, du kan sakna lästid men när du sitter där och inte kan göra annat än att läsa, då har du ingen koncentrationsförmåga, lust eller har tagit med fel bok.

Hoppas smaklökarna hittar tillbaka till sina gamla vanor så att allt smakar som det ska snart!

Markattan sa...

Hurra hurra hurra!
Önskar dig snabb läkning och sköna bad med goda böcker.

Markattan

I will not keep calm and you can fuck off sa...

Hurra att det här är över!
Du är grym!

nillas liv på pinnen sa...

Härlig läsning! Gläds med dig!

September sa...

Skönt att läsa både att det är över och att du mått riktigt bra. Ha en skön månad nu!

Anonym sa...

Hurra för dej! Njut i badet! /EvaH

reneesfotoblogg sa...

34 cm?! I vilket ben slutade den då?

DDT sa...

humlan - mystiskt det där. Jag älskar att läsa, men när jag faktiskt inte har något annat val än att just sitta still och läsa så är det inte alls lika roligt som när jag väljer att sitta still och läsa istället för att städa. För det är ju alldeles ljuvligt.

markattan - tack. Det ser ut att redan ha läkt ihop. Hurra. Men jag ger det en dag till för säkerhets skull.

i will - Det var faktiskt otroligt mycket lättare än jag trodde. Men jag är helt beredd att hurra för detta. Jag är, för att citera Mauro Scocco, glad att det är över.

nilla - Jag gör vågen här för mig själv i kontorsstolen.

september - ja, nu ska jag försöka ha lite kul innan det är dags för strålningen.

evaH - jag tänker låta mig förvandlas till ett sviskon. Det är min plan. Ett stort blekt, belåtet sviskon.

renee - du, det undrade faktiskt jag också. Det kändes absolut ingenting, men tanken på att jag hade 34 cm slang inne i en ven kändes lite läskig, så jag bestämde mig för att inte fundera så mycket på saken.

Anna Christina sa...

Hurra!