What she said!

Nu har Onekligen sammanfattat ungefär alla mina åsikter om att springa.
Mycket stiligt gjort!

För det är ju precis så.
Jag vill vara en sådan där människa som "tänker så bra när jag springer".
I verkligheten är jag en människa vars tankar är helt upptagna av att hindra fötterna från att snubbla över rötter och av att gång på gång upprepa mantrat "men herreguuud, varför göööör jag detta".

Jag vet inte riktigt när jag "tänker bra".
Hela begreppet känns liksom obekant.
Jobbigt, det här.