Alltså, himlen är blå. Det är sant. Och rent principiellt borde man ju bli lite lycklig av det. Framför allt i en stad där man för det mesta drabbas av något som liknar ett lättare chocktillstånd när solen visar sig under vintern.
Men just idag gör det mig inte speciellt glad. Mitt humör är mer åt det gråmulna hållet. Det skulle passa mycket bättre med dimma, mörker och ett lätt duggregn.
Jag kan dock trösta mig med att det vädret troligtvis kommer att infinna sig i morgon igen. Det är liksom normaltillståndet i Göteborg.
Fast det verkar inte göra mig så värst mycket gladare.
Jag kanske behöver en bulle?
Värt att prova. Visst? Visst!
