Jobbar hårt på att bli utvilad

Detta är ett förhandsinställt inlägg.
När det publiceras hoppas jag att jag fortfarande ligger och sover i min lilla stuga på landet. Eller så har jag gått upp och precis tänt en sprakande brasa och sitter under en filt i mitt soffhörn och dricker kaffe. I min fantasi luktar det gott av granris och hyacinter. Och utanför gnistrar det av rimfrost i det lätta snötäcket.

Som sagt, så vill jag gärna att det ska vara.
I verkligheten är det kanske mer troligt att det luktar död mus och regnar hela helgen.
Och så har det kanske hänt något fullständigt katastrofalt i världen som man borde ha kommenterat här, men inte gör eftersom inlägget är skrivet på fredagen och då verkar man vara en fullkomligt känslokall idiot, vilket leder till en total hatstorm som man inte orkar försvara sig mot eftersom hälften ändå kommer att feltolka det man skriver och sedan måste man lägga ned bloggen och ägna sin fritid åt andra saker. Som att virka tofflor... Och det vore ju rent förfärligt tråkigt. Speciellt med tanke på att jag aldrig lärt mig virka.

Återkommer om detta.

Vila sig i form

Jag hoppas att vila är en bra motionsform.
För i kväll är det tänkt att jag ska ut och springa igen.

Allt jag gjort den senaste veckan är att äta.
Men det har jag gjort desto mer.
Har liksom talang för ätande.
Skulle nog kunnat nå elitnivå om jag satsat tidigare.
Synd att jag inte tänkte på det.

Happy påsk!

Hurra det är långhelg!
Som jag har längtat...
Problemet med att längta så enormt mycket efter fyra lediga dagar är bara att man riskerar att bygga upp orimliga förväntningar.

Jag har liksom mer eller mindre planerat att den här helgen ska bli starten på mitt nya inspirerade liv. På något sätt har jag lyckats inbilla mig att jag ska hinna läsa fyra eller fem böcker, måla en eller ett par tavlor, påbörja ett bokprojekt, skriva klart ett tal, gräva upp delar av trädgården, vårstäda hela torpet, baka lite gott och rejält bröd, lära mig hur min nya mobil fungerar, göra en affärsplan för mitt nya företag, börja motionera och dessutom hinna bli riktigt, RIKTIGT utvilad.

Jag misstänker att jag kanske har tagit på mig lite för mycket.
Risken finns att jag fastnar framför teven.
Snopet!