En smärre planeringsmiss

Imorgon bitti får jag besök.
Det hade jag glömt.
Ungefär helt och hållet.

Min lägenhet är inte direkt i toppform.
Alltså kommer kvällen att ägnas åt städning.
Min plan är att se det som motion.
Vardagsmotion!
Sånt är bra.

För att verkligen komma i stämning för detta städarobicpass har jag nollställt stegräknaren, satt på mig pannband och laddat med klassisk disco i cd-spelaren.
Tänk Jane Fonda.
Så ser jag verkligen inte alls ut.

Jag tror att det kommer att bli en succé.
Jag svettas redan.
Och då har jag fortfarande inte hunnit resa mig från stolen.

69,0

De närmaste månaderna kommer jag att vara sjukt pank.
Löjligt lite i plånboken.
Jag försöker se det positivt.

Har man inte råd att äta, så borde man ju faktiskt gå ned i vikt.
Visst?

Too much fritid

Idag besökte jag biblioteket.
Inte helt ovanligt.

Och som vanligt fastnade jag vid hobbyhyllorna.
Där hittar man fantastiska saker.
Som anvisningar om hur man virkar trendiga tofflor.
Say what?
Jag visste inte ens att man kunde kombinera orden trendig och tofflor i samma mening.
Borde inte det vara typ förbjudet?
Eller åtminstone få boken att självantända av ren omöjlighet?

Sedan hittade jag den.
En bok om hur man dekorerar med blommor.
Där visades med bilder hur man kunde snygga till sina klädnypor genom att måla dem i glada färger och rita dit söta blommotiv.
På allvar?!
Pimpa sina klädnypor?

Så mycket fritid hoppas jag aldrig att jag får.

I går, minsann

I går.
Skrev jag något alldeles förträffligt intelligent här.
Typ supersmart.
Något som lätt skulle ha svarat på alla era frågor om afrikansk dans, vardagsmotion, städning, bantning, baconlagning... whatever.
Sjukt snygga bilder hade jag också.

Men vad händer?
Naturligtvis krashade datorn.
Bara så där.

Joråsåatt...
Ni kan väl bara ta och föreställa er gårdagens formidabla blogginlägg.
Så kan jag gå vidare med annat.
Laga rosépepparbiffar till exempel.
Och titta på tv.

Piffa mitt pulvermos, försök 1

Allvarligt nu.
Hur jobbigt är det egentligen att koka några potatisar och mosa dem?
Lite jobbigt, ok.
Men lätt värt det.
Pulvermos är ju vidrigt.
Åtminstone den varianten jag hittade i skafferiet.
.
Nå, nu till piffningen.
Detta sega pulvermos piffades med små bitar knaperstekt bacon, smör, svartpeppar.
Tyvärr såg det fortfarande läskigt oaptitligt ut.
Därför värmeljuset.
.
Tja, det funkar ju i alla inredningsprogram...
Säg det stylingprogram som inte slutar med att inredarna placerar ut fullständigt sjuka mängder värmeljus i färgade glas runt om hela rummet?
Tyvärr gjorde det kanske inte riktigt lika mycket för pulvermoset.
Kanske är det skålen med citroner och lime som saknas?
Så kan det vara.
.
Smaken?
Akut vidrig.
Men bacon är ju alltid bacon.
Ja, utom den där biten som kanske var en fluga då.
.
Nästa vecka provar vi färska örter och glitter.
Det vill ni inte missa.

Potatismospiffning

Mitt skafferi har en del gemensamt med mina övriga skåp.
Jag vet inte riktigt vad som finns där.

Igår tog jag en liten titt.
Det fanns väldigt mycket gelatin.
Oklart varför.

Men det fanns även en något dammig förpackning pulvermos.
Dags för piffning alltså.
Den som vill vara med kan förbereda sig genom att införskaffa:
bacon
värmeljus

Eller så kan ni låta bli.
Det är nog bäst.
Mina kulinariska experiment har en tendens att sluta med brännskador.
Och kebabtallrik.
Ni kanske ska gå direkt på kebaben?
Jag tar inget ansvar för ev. skador.
Bara så att ni vet.
Allt deltagande sker på egen risk.

Migränkänning

Se där.
Så snabbt var vi tillbaka i rutinerna.

Då är det väl bara att slå sig till ro och invänta morgondagens söndagsångest.
Livet är en fest.
Verkligen.