Dubbleringen avklarad!

Ok, jag fattar att det här är som att höra en vuxen människa skryta om att hen har lyckats koka tevatten, men jag lyckades faktiskt springa i 3 minuter utan att dö.
Prata hade jag förstås inte kunnat göra.
Men det är ok, det finns ändå ingen jag vill prata med i skogen.

Dags att dubbla...

Imorgon är det för övrigt meningen att jag ska springa 3 minuter i sträck.
I ett tempo som är "trevligt".

Vilket naturligtvis är en omöjlighet.
Tre minuter i en bärstol skulle kanske vara trevligt.
Men det står inte ett ord om bärstolar i den där manualen.
Synd!

En lördag i bilder

Saker man måste göra på landet: spänta ved. Om jag hade haft några armmuskler att tala om så skulle detta jobb varit lite lättare. Tyvärr saknar jag sådana. Så det tar tiiiid.

t

Sedan fileade jag en gran med hjälp av mina bästa kompisar på landet - grenyxan och grensågen. Ok, jag är kanske inte helt hundraprocentigt säker på att filea är den korrekta termen. Men jag gissar att ni inte vet bättre heller.

Kolla vad jag hittade när jag tog en liten promenad! Nej, det är inte gnubajs, det är en murkla. Jag har murklor! Men eftersom min närmast levande släkting bara har en njure så tar jag inga risker med mina. Murklorna får stanna i skogen. Man ska vara snäll mot sina inälvor.

Gräva trädgårdsland är ju kul. I ungefär 4 minuter. Då återstår ungefär 1 timme och 56 minuter av svett, svordomar och morrande ryggmuskler.Som tur var började det regna efter ungefär en timme, varpå jag kunde sluta med gott samvete.

Regelbundet återkommande glädjeskutt

Det är fredag. Igen.

Jag planerar att fly fältet så snart som möjligt och dra till landet.
Där ska jag dricka öl, jaga sly och röja sork.

Om inte spindlarna har hittat tillbaka till jordkällaren alltså.
Jag hoppas verkligen inte att de har något vidare lokalsinne.
Eller en stor släkt som kan tänkas komma på besök över sommaren.
Släkt gör sådant, det har man ju hört.

Vad ska ni göra för något festligt?

Lögn och förbannad dikt

Den där joggingmanualen är full av lögner.

De hävdar till exempel att det ska finnas ett tempo som kallas "lätt löpning" som ska kännas "trevligt" och innebära "prattempo".
Say what?!

Det finns ingenting lätt med löpning.
Och absolut ingenting trevligt.

Och prata...
Hahahaha!
Det är bara med ren viljekraft jag lyckas hålla kvar lungorna i kroppen.
Prata finns inte på kartan.
Och det är inte så att jag kan sänka tempot, heller.
Jag har fan knappt styrfart.
Blir det långsammare så står jag still.

Nästa vecka är det meningen att jag ska springa dubbelt så länge.
Det blir nog kul.

Träningsdosen ökar

I dag ska jag springa 90 sekunder.
Enligt joggingmanualen alltså.
Sedan får jag gå i 2 minuter.

Detta ska sedan upprepas tills man dör av tristess, ungefär.
Eller 6 gånger, vilket som nu kommer först.

Om jag följer detta schema ska jag tydligen kunna springa 30 minuter om 8 veckor.
Fan tro't.
Det låter ungefär lika troligt som att jag kommer att bli antagen till Hogwarts lagom till nästa hösttermin. Eller få nobelpriset i kemi.

Jag kommer aldrig att platsa i Lantliv

Min kollega läser Lantliv.
Det gör sällan jag.
Skillnaden blir liksom allt för skriande.

I ett gammalt nummer hittar jag en bildserie med titeln Klädd för täppan.
Gummistövlar, fotsid klänning och en ljusgul angorakofta för 1990:- var tydligen rätt outfit för trädgården förra året.
Fan. Det hade jag inte en enda gång.

I Lantlivs värld finns antagligen inga taggbuskar.
Eller tistlar.
Det finns det i min.
Många.
Dessutom finns det jord, lera och gröna saker som bara längtar efter att sätta gräsfläckar på ljusa textilier.
Ljusgul angora går helt enkelt bort.

Nu kanske det bara är jag som är osällskaplig, men i fotsid klänning skulle jag inte bara få med mig gamla löv och gräsklipp, utan troligen även:
4 kottar
1 humla
2 spindlar, stora som tekoppar
14 fästingar
1 ödla
grannens katt

Min trädgård kräver hazmat suit.
Sådana visar de aldrig i Lantliv.