Bloggdecember. 9. Blev livet som jag trodde?

Skulle inte tro det, va?

Jag skulle ju bli veterinär eller författare eller möjligtvis jurist. Jag kunde även tänka mig att bo på landet med massor av hästar. 

Så blev det ju inte riktigt. Inget blev som jag hoppades, men det blev inte så illa ändå. Förhoppningsvis gäller det framtiden också. 

För även om jag ville bli veterinär, författare eller jurist så var det ju saker jag ville bli för att man ju måste jobba. För allra helst ville jag bli pensionär. Och det hoppas jag fortfarande kunna bli. Känner ju att jag är som skapt för pensionärsliv. 

Bloggdecember. 8. Det här var 2012

Ytterligare ett ganska meningslöst år.
Jag började träna igen, för femtioelfte gången.
Det gick ungefär som vanligt. Efter ungefär tolv minuter funderade jag på att fejka en hjärtinfarkt. Tio minuter senare var jag övertygad om att jag höll på att få en.
Hade jag orkat svinga skivstången hade jag eventuellt kunnat tänka mig att lobotomera den överdrivet entusiastiska ledaren.
Jag reagerar inget vidare på överdriven entusiasm.

Jag rensade min garderob och hoppades att jag skulle kunna skapa mig en ny stil. Nu skulle det vara slut med att se ut som om jag blivit påklädd i mörkret av en missbrukare.
Det gick väl sådär.
Jag kom hem från en av mina shoppingturer med en diskbänkspropp och en kupévärmare.
Föga klädsamt.

Jag var rätt trött på jobbet och det blev inte bättre när min bästa jobbkompis blev gravid och föräldraledig. Började lite smått smida planer på ett samarbete med en duktig journalist för att komma bort. Tyvärr hade denna skribent ungefär lika mycket driv och framåtanda som jag, så det hände inte mycket.

Bloggdecember. 7. Den här färgen är jag

Klart att jag har gjort DISC-testet.

Jag tror att jag har blivit utsatt för varje personlighetstest som någonsin uppfunnits. Och alla har varit precis lika meningslösa som att gå till ett medium. Fast tråkigare. Ska jag ägna mig åt pseudovetenskap så vill jag åtminstone att det ska vara underhållande.

Jag minns inte vad jag hade för färg och bara tanken på att göra testet igen gör mig helt matt. 

Det finns faktiskt luft att stirra rätt ut i, det känns betydligt mer givande.

Bloggdecember. 6. Det här var 2011

Om jag inte hade haft bloggen hade jag inte kunnat nämna en enda sak som hände det året. Men eftersom jag bloggade så vet jag att det inte bara beror på en defekt minneskapacitet - det hände verkligen inte något minnesvärt 2011.

Detta hindrade mig uppenbarligen inte från att blogga.
Mest bloggade jag om jobbet.
Jag får lite ont i magen när jag läser om hur stressigt det var och hur mycket ångest jag hade över att ständigt ha för snäva deadlines, bråka med projektledare och behöva skriva om saker jag verkligen inte förstod mycket av.
Mitt jobb är ungefär 100 gånger bättre idag.

Folk hittade till min blogg genom att söka på saker som mjällvårta, nyårsönskningar, jobba i stuprör och tjocka kvinnor i underkläder. (Just den där sista sökningen bör ha gjort googlaren ganska besviken.)

Jag var mestadels irriterad hela året.
Och betydligt roligare än vad jag är idag.
Så dystert.

Bloggdecember. 5. En gång 2019 som inte kändes

Jag har inte utrymme för så mycket känslor just nu.

Framför allt orkar jag inte bli arg.
Vilket betyder att jag i stort sett har slutat att se på nyheter.
Istället lallar jag omkring som en glad idiot, helt ovetande om kommunal korruption, brott mot mänskligheten, miljöskandaler och vad folk tycker om årets julkalender/julvärd. (Jag tillåter mig att gissa: någon är arg över något sjukt löjligt.)

Att inte gå omkring och vara lågintensivt upprörd över saker i allmänhet och idioter i synnerhet är en väldigt obekant känsla.

Vem är jag ens om jag inte är irriterad?
(Hoppas Helen Mirren!)
Om jag inte hade varit så upptagen av annat hade jag kunnat få en seriös identitetskris här.

Bloggdecember. 4. En gång 2019 som kändes

Idag tappade min kollega en kartong med en ny iPhone på min tå. Det kändes överraskande mycket. 

Jo, det har hänt värre saker i år, men det pallar jag inte att skriva om ännu. För det här är på samma gång det värsta året i mitt liv och oväntat fint samtidigt. 

Bloggdecember. 3. Det här var 2010

Det här är ett lätt år att minnas. 2010 var året då torpet kom in i mitt liv.
Med torpet följde även lite andra saker.
Som en grannkatt.
Sorkar.
Vindsflugor.
Möss.
Fladdermöss.
Ett plötsligt intresse för fågelskådning.
19.000 kvadratmeter sly.
Klart det bästa som hände det året.

Det var också året då jag fick lunginflammation och på allvar trodde att jag skulle dö.
Det var sämst.