Toppen

Det här var ju något av en utmaning. Det är inte mycket i tillvaron som är direkt toppen just nu. Men efter idogt tänkande (ok, 30 sekunders fundering) kom jag på en sak som faktiskt är toppen.

De här rostfria besticken från Ikea.

De är faktiskt bra på riktigt. Jag har haft dem i minst 25 år och de ser ut exakt som de gjorde när jag köpte dem. Perfekt ju.

Eller det hade ju varit perfekt om jag inte hade tappat bort ett par delar. Och att Ikea naturligtvis inte säljer dem längre. Säkert ett klokt beslut rent affärsmässigt - hur ska de annars kunna sälja några nya. De går aldrig sönder och verkar inte påverkas det minsta av diskmaskinen. Jag tror inte ens mössen skulle rå på dem. (Till skillnad från andra, betydligt dyrare bestick jag köpt. Skäms Duka!)

Nu har jag fyra uppsättningar kvar och är seriöst orolig för att tappa bort någon mer del. Fast å andra sidan har jag inte haft middagsgäster sedan i januari 2019, så... jag kanske klarar mig med färre.

Har ni några överraskande bra grejer? 

Jag hoppas verkligen att morgondagens ord är enklare. Typ tv-personligheter jag retar mig på eller varför äggplanta är det fulaste grönsaksnamnet. 

Ny kula

 Det var värst vad länge jag har suttit och stirrat rätt ut i luften.

Hoppsan.

Och nu är det februari. Vilket ju, som alla vet, är årets allra värsta, längsta och tråkigaste månad. Och det gör det ju inte lättare att komma igång med bloggandet igen.

Men så kom Underbara Clara med en februarilista. Och med en lista blir det ju alltid lite enklare. Hon kommer förstås att använda sin på instagram med en massa snygga bilder och sånt jobbigt. Det kommer jag förstås att låta bli. Pga bildmässigt inkompetent. 

Men här jag jag i alla fall. På eller heter det med...? ny kula. Vilken kula? Undrar vad det uttrycket kommer ifrån? 

Nå, vad har hänt sedan sist då? Tja TV:n började brinna en kväll. Och det var ju spännande. Och dyrt. Jag har även bitit av en tand. Det gör inte ont, men kommer väl att kosta, gissar jag.

Jag är inte så värst skrockfull, men något säger mig att det inte kommer att gå toppen på bilbesiktningen heller.

Imorgon är ämnet "Toppen". Jag gissar att det kommer att bli en väldigt kort text.

Vegetarisk torsdag

Eller alltså, idag åt jag äppelpaj till middag.

För att jag är så himla trött på att laga mat just nu. Eventuellt kan jag ha ätit lite för mycket, för nu känns det som om jag bara vill äta vispad luft under några dagar. Med utspätt vatten till.

Eller kanske ett par skivor kalvkorv. Det smakar så lite att det i stort sett är som att äta ingenting. Vilket känns ungefär lika meningsfullt som allt annat jag håller på med nu för tiden.

Sade hon bittert.

Men imorgon. Då minsann ska jag ha en positiv dag där jag ser allt från den ljusa sidan. Det har jag nämligen fått som en utmaning av min bästa vän. Antagligen för att hon tyckte att störta sveriges monarki verkade för enkelt.

Så. Det här blir nog kul.

Meningslösa funderingar om helt oviktiga saker

Hur gammal måste man vara för att komma ihåg Bayonneskinka? Inte den äkta namnskyddade franska varianten, alltså. Utan det där som kallades Bayonne förr i tiden, men inte hade den minsta likhet med lufttorkad skinka. Men som man ändå trodde var lite fint för att man inte visste bättre. Är det någon mer som minns det pålägget?

Jag blir mer och mer förundrad över att man brytt sig om att göra en nyinspelning av I vår herres hage. Vad skulle det vara bra för? Nyinspelningen tillför inget utom möjligtvis bättre bildkvalitet. Och nye Tristan har inte alls samma charm som den tidigare. Om den här killen varit med i Harry Potter så hade han garanterat hört till Slytherin och varit kompis med Malfoy. (Okej, det här kan bita mig i rumpan eftersom jag är rätt ansiktsblind - han kanske spelar en jättemysig kille i Harry Potter?)

Trots flera dagars funderande har jag inte lyckats bestämma mig för om jag tycker att den här belysningen är mysig eller fruktansvärt kitschig.

Ja, jag har haft lite för mycket tid att tänka den senaste tiden. Men det har väl alla?

Jaha ja

Nu är det jul igen. Och jag har skaffat en adventskalender för första gången sedan mammutarna traskade omkring och käkade... gräs? Åt mammutar gräs? Jag kan uppenbarligen för lite om dessa håriga elefantsläktingar.

Första luckan innehöll en bild på bajs. 

Det känns rimligt. 

För det är ungefär så det här året känns. 

Nu är det krig!

Nu har det hänt igen.

Min dammsugarslang har blivit uppäten av möss. 

Nej, så klart inte i stan. Där finns det visserligen orimligt mycket dammråttor, men hittills har jag inte sett några möss. Som tur är. Men på landet... invasion. Och det enda de verkar äta är dammsugarslangar och toalettpapper. Det här måste stoppas! Jag har inte råd att hålla på att köpa nya dammsugarslangar stup i kvarten.

Nu blir det gift, fällor, saker som väsnas och om inget annat hjälper tänker jag kidnappa grannens katt. 

Till slut...

För två år sedan beklagade jag mig över vårt jävla tjuvsamhälle. Mest för att ingen verkade vilja stjäla min fula cykelhjälm.

Men nu har det hänt. Plötsligt.

Tyvärr var det inte bara hjälmen som försvann. Cykeln var precis lika borta. Och det var ju lite trist. Den hade jag kunnat tänka mig att behålla.

Så. Ny cykel skulle alltså inhandlas. Och bråttom var det. Vilket jag anser vara den enda rimliga förklaringen till att jag drabbades av en sekunds tveksamt omdöme. 

"Är det inte lite trist med en svart cykel" frågade jag mig själv.

"Jo, det finns ju en massa andra festliga färger" svarade tydligen en liten outforskad del av min hjärna. 

Så, nu cyklar jag omkring på en babyblå cykel iförd en ÄNNU fulare hjälm. Som ett rullande tivoli.

Jag borde verkligen veta bättre än att lyssna på mig själv.