Nedräkningen har börjat

Om vi bortser från idag (och låt oss för gud skull göra det, för idag kommer inte mycket att bli gjort) så har jag bara 13 arbetsdagar kvar till min semester.

13 dagar!
Lyckan i detta.

Fast så är det ju det där med deadlines och alla saker som måste hinna bli färdiga först.
Och då känns det plötsligt inte alls lika roligt.
Eftersom värmen tydligen ska fortsätta.
Och det enligt husvärden "inte är något fel på ventilationen".
Vilket betyder att det även i fortsättningen kommer att vara 29-31 grader i vårt rum.

Här skulle jag vilja lägga in någon form av kraftuttryck för att visa mitt missnöje över detta. Men eftersom min hjärna har smält kommer jag tyvärr inte på något tillräckligt svavelosande.
Rackarns?
Igår satt jag säkert i en minut och funderade på varför inget hände när jag tryckte på enter-knappen. Efter ungefär 30 tryck insåg jag att det var mellanslagstangenten jag tryckte på.
Nej, de ligger inte alls nära varandra.

Jag har även uppfunnit helt nya ord och stavat fel till mitt eget namn.
Succé.

Ha ha ha

Jag tror att jag är well done nu.

Toppnotering

Det var inte jätteskönt på kontoret när jag kom hit.

Ja, jag har med mig en stektermometer till jobbet.
I detta desperata läge tycker jag att det är ett fullständigt normalt beteende.

Jag har också insett att det är omöjligt att ens försöka se lite rimligt kontorsklädd ut.
Så nu lallar jag omkring barfota, osminkad, i bara kjol och linne.
Helt oprofessionell.
Fast om man ser till vad jag har presterat den senaste veckan så matchar det min outfit.
Trist ändå.

Men igår badade jag i en sjö.
Det var helt fenomenalt skönt.
Fast först "sprang" jag åtta kilometer.
Det var inte det minsta skönt.
Det var bara riktigt, riktigt dumt.

Hur har ni det i värmen?

Hjärnsmälta

Inte för att jag vill klaga alltså.
(Jo, det är klart att jag vill.)

Men det är 31 grader inne på vårt kontor!
Fan ta min kollegas förkärlek för gamla hus med karaktär!
Karaktär = obefintlig ventilation och ännu mindre AC.

Vet ni hur mycket smarta saker man lyckas skriva när det är 31 grader varmt?

Noll!

Noll smarta saker har jag skrivit den senaste veckan.
Och finvädret ska fortsätta i evighet, tydligen.

Yippie!
Verkligen.

Ok, om vi ska vara noga så skriver jag väl inte så värst många smarta saker annars heller. Men då skriver jag åtminstone. Nu sitter jag mest och droppar svett på tangentbordet, samtidigt som jag förgäves försöker förstå vad folk som mejlar och ringer mig egentligen vill. Värmen tycks ha påverkat min förmåga att förstå ord.
Mycket opraktiskt.

Hoppas Helen Mirren

”Du ser ut som en helt annan människa.” Sa en vän som inte sett mig på två månader.

Det är sant. Jag blir lite förvånad varje gång jag ser mig i spegeln.
Det ser inte ut som jag.
Min nya ”frisyr” ser rätt effektiv ut. Och praktisk.
Tyvärr har motsvarande förändring inte skett på insidan. Vilket är synd, för jag är ganska trött på mig själv. Min förmåga till prokrastinering har nått nya hittills oanade höjder.

Men det visste jag ju egentligen. En ny frisyr ger inte en ny personlighet.
Synd ändå.

Dessutom är jag ganska säker på att jag inte ser ut som Helen Mirren.
Helmut Kohl, kanske?

Dog en stackars kaktus för detta?

Jag har fått en dricka!
Lyx! Okejrå. Kanske inte riktigt lika lyxigt som de där bloggarna som får massa smink, kläder och festinbjudningar. Men ändå. Man gillar ju gratis, det gör man ju.
Nu har denna gåva förstås ingenting alls med bloggen att göra, utan handlar mer om var min kontorsstol är placerad. Den här bloggen är liksom inte reklamkompatibel. Jag kan inte tänka mig att något varumärke skulle må speciellt bra av att synas här.

Producenten av den här drycken skulle definitivt inte göra det.
Tycker ni att den ser läskig ut?
Det är ingenting mot vad den smakar.
Åtminstone i min mun. Som i och för sig inte är pålitlig alls efter cellgifterna. Det mesta smakar numera wc-anka.

Men jag drack så klart upp den.
Den var ju gratis.
Om jag pantar flaskan kommer jag faktiskt gå med vinst.
Jag tror att jag ska göra det. Det är jag värd efter att ha druckit det där.

Där vitlöken vajar för vinden

Fredag igen. Äntligen!

Vilket förstås betyder att det snart är dags att åka till landet och se om vitlöken har vuxit något sedan sist. För, KOLLA, det verkar som om jag kan lyckas med något i min odling i år. Dessa tjusiga rader med grön blast är (hoppas jag verkligen) vitlök som jag satte i höstas.

Det finns förstås fortfarande alla förutsättningar att misslyckas. De kan ruttna, torka ut, bli angripna av coloradoskalbaggar (kanske, vet inte riktigt vad det är, men de låter farliga) bli uppgrävda av björnar eller bara vägra växa vilket är väldigt vanligt i mitt trädgårdsland.
Men just nu... succé!

Förutom att beundra mina blivande vitlökar tänker jag ägna helgen åt att sätta potatis och vanlig lök och att så morötter, rödbetor, sallad och hmmm... vad kan jag mer ha köpt för frön?

Sedan planerar jag att ägna resten av min helg åt att sitta i hammocken, dricka kaffe och stalka bobyggande småfåglar.

Vad ska ni göra för kul?