Jag är uppenbarligen inte ensam

Det är nästan så att jag vill ta ett extra blodprov...

Åker buss

Om man lämnar in sin bil på en verkstad i obygden får man åka buss i en timme för att komma tillbaka till stan. 

Men man brukar också spara ca 4000 kronor på det. 

Det kan man köpa en himla massa bacon för. Typ 363 paket. Eller en årsförbrukning, i min värld. 

Sååå värt! 

Det är ingen ordning på mina prioriteringar

Hittills i år har jag tränat 6 gånger.
På samma tid har jag läst 16 böcker.
Sett ungefär 100 timmar tv av skiftande kvalitet.
Och konsumerat kanske 20 paket bacon.

Någonting säger mig att jag kanske borde ha prioriterat lite annorlunda.

Någonting = de här obegripligt obekväma byxorna jag har på mig idag.

Hurra! Typ...

Vi fick precis ett uppdrag som vi har gått och hoppats på i en halv evighet.
Det borde förstås firas på något sätt.
Mitt förslag, att vi skulle ta ledigt resten av dagen, föll inte i helt god jord. Tydligen innebär det här uppdraget att man måste jobba också. Typ tänka, hitta bildlösningar och skriva en massa text. Det hade jag visst förträngt.
Alltid finns det någon hake.

Så nu funderar jag på bacontårta.
Finns det?
Om inte, kan någon svänga ihop ett recept lite snabbt?
Helst ett som bara innehåller 450 kalorier.
För det är allt jag har kvar att roa mig med idag.

Sluthimlat

Efter att ha läst gårdagens inlägg inser jag att jag har förbrukat min ranson av ordet himla för det här året.
Nu måste jag hitta ett nytt ord.
Väldans, kanske?
Rackarns?

Hmm. Kanske får be Nilla hitta på ett nytt ord till mig.

För övrigt har jag börjat jobba igen.
Rackarns onödigt, det där med lönearbete.
Klart överskattad idé.
Det finns ju så mycket som är roligare.
Som att äta bacon.
Det ska jag göra nu.

Sällskapssjuk

I kväll måste jag jobba.
Det känner jag väl inte sådär värst för.
Jag vill mycket hellre göra ungefär vad som helst annat.
Läsa bloggar till exempel.

Så nu får det bli lite bloggmutor.
Så fort jag är klar med ett litet delmoment får jag läsa en blogg.

Ja, det är sorgligt att behöva muta sig själv för att jobba, men att läsa bloggar är i alla fall inte lika onyttigt som att äta bacon efter varje avklarat delmoment. Vilket var min alternativa plan.

Uppmuntrande tillrop välkomnas!

Men det är fredag, hörni

Det är fredag och jag har inte ett enda måste.
Bara ett vagt godissug.

Problemet är bara att jag inte gillar godis.
Och ja, jag är beredd att medge att det är ett i-landsproblem.
Men ändå.
Vad gör man?

Min plan so far är att steka massor av bacon.
Inte mycket till plan.
Men bättre än inget.
Mycket bättre om ni frågar mig.

För imorgon ska jag nog starta ett nytt liv.
Igen.
Jag ska bara fundera ut vad det ska innehålla.
Under tiden äter jag bacon.

Förslag på nya liv mottages tacksamt.
Om de inte är direkt stupida, förstås.
Stupida förslag är sådant som innefattar jogging, kålrötter, kurser i optionsanalys och spindelodling.
Bortsett från det är jag ganska öppen för nya idéer.
Riktigt bra förslag kan eventuellt belönas med en udda sladd eller mobilladdare av okänt ursprung.
Eventuellt alltså.
Om de är bra.

Det hände förstås inte

Men jag har gjort ett jobb i alla fall.
Och klockan är bara halv ett, så det kan hända att jag hinner med flera.
Eller så tittar jag på teve.
Det kan också hända.

Jag har förresten bacon i kylskåpet.
Det är kanske bäst att jag tar hand om det.
Man vill ju inte att det ska bli dåligt.
Nej, det vill man inte.

Lunch, alltså.
Med bacon. Framför teven.
Livet är allt bra skönt emellanåt.